Gråt.

I dag har det varit mycket tårar, men inte hela dagen...

Som vanligt ringde klockan strax efter sju, jag drog på mig myskläder och gick ner till matsalen där boksyster redan satt och åt. Det blev nog en långsittning för när vi kom till morgongymnastiken så var dörrarna stängda och vi fick snällt gå därifrån.
Jag har hunnit med två föreläsningar, en som handlade om kost och en som handlade om cancer, båda var givande.

Mellan de båda föreläsningarna hade vår grupp något som hette "Vattenharmoni", då skulle man vara i bassängen och göra rörelser i slow motion till lugn musik och det hela avslutades med att vi skulle flyta omkring på "korvar". Jag tyckte att det var väldigt skönt, somnade nästan.

Vi har pratar mycket i dag, jag och boksyster. I ett av våra samtal talade hon om för mig vad jag betyder för henne, då började jag gråta.

Jag blev också väldigt ledsen när vi hade en andaktsstund i kväll. Det var samtalsterapeuten som höll i vårt gruppsamtal, som höll i det hela. Hon spelade fin musik med texter som gick rakt in i hjärtat, sa saker som gick rakt in i hjärtat och läste dikter som gick rakt in i hjärtat. Som bäddat för tårar med andra ord.

Vi fick tända ljus om vi ville så jag tände ett och tänkte på vår lilla bebis och lilla boksyster. Och samtidigt kommer alla jobbiga tankar om mig, vad jag går igenom och hur det kommer att sluta. Och då kommer tankarna om barnen och Lasse som kommer att förlora mig och på hur de kommer att klara sig i framtiden. Det blir som en ond cirkel liksom.
Ibland kan jag inte fatta att det här händer mig, jag vill bara vakna upp ur den här hemska mardrömmen.

Dagens måste: Näsdukar.