Hemlängtan.

Nu har jag kommit upp i mina fem tabletter av det första preparatet jag ska få. Ganska omgående märkte jag att min mage reagerade med att bubbla och låta. Känner mig lite lätt illamående, men skillnaden är som störst när jag ska gå på toa för att göra det stora. Det är diarré. Men jag är trots allt glad att det inte bara kommer när som helst, som det kan göra när man är magsjuk.

Mitt näsblod har också ökat i mängd vilket inte är så kul. Framförallt ser det inte så trevligt ut att gå omkring med blod i näsan jämt, för det kommer lite hela tiden. Men det kanske är dagens i-lands problem?!
Känns lite larvigt att klaga över näsblod i min situation. Jag kan ta mycket bara jag blir frisk eller får tid.

För övrigt är det helt okej, hittills...

Jag har börjat att få en ordentlig hemlängtan nu.
Vill mysa i soffan med två nyduschade barn (och känna deras lukt), snosa lite i Doris päls (och känna hennes lukt) och bli kramad av Lasses starka armar (och känna hans lukt). Ja, jag längtar efter att få lukta på dem. Just dofter betyder mycket för mig, kan få en minnesbild genom en lukt och sätter ofta händelser i samband med dofter. Det låter lite udda kanske.

När jag kommer hem vid middagstid på söndag får jag göra en "snabbtankning" av barnen, under kvällen, som ska räcka hela den kommande veckan. Jag önskar verkligen att de kunde vara hos mig jämt. Så att de kunde "tanka" in mig, så att det räcker hela deras kommande liv.

Innan lunch i dag... Vattenharmoni.

Dagens måste: Familjen.