Bröllopsdag.

Idag firar Lasse och jag vår 2-åriga bröllopsdag.
När vi fått reda på att jag hade en spridning av min cancer så började Lasse fundera på vårt liv. Han ville leva sitt liv med mig och gifta sig med mig någon gång, men trodde att vi hade all tid i världen på oss. Men nu blev allt annorlunda...

Han funderade i flera dagar (har han berättat) på hur han skulle göra. Vad skulle folk säga? Skulle de börja undra varför han ville gifta sig nu när jag var dödligt sjuk? Hade han någon baktanke? Gällde det arvet (trots att jag inte hade några pengar)? Men samtidigt visste han vad han kände och ville att alla andra också skulle veta hur mycket han älskade mig.

När så Ma en dag i vårt kök tog upp frågan om vi aldrig hade funderat på att gifta oss så var saken biff! Han var nervös hela dagen och klurade på hur han skulle lägga fram det för mig. Det var ju första gången han friade och dessutom befann jag mig i ett chocktillstånd där jag mest grät. När vi gått och lagt oss (och i en paus i mitt gråtande) så kom det... världens finaste frieri!
Jag svarade ja på ett villkor, att jag hade hår när vi gifte oss...
Inom två veckor var vi gifta.

Mycket har hänt sedan dess, härliga resor, hundköp, trevliga fester och middagar, sköna båtturer, tuffa cellgiftsbehandlingar, roliga stunder med barnen, bra besked och dåliga besked, men allting, med Lasse vid min sida.

Imorse överraskade jag honom med att visa alla Dagens Nyheters läsare att jag alltid vill att det ska vara han och jag...



Ikväll ska vi fira genom att gå på julfest på jobbet. Temat är stjärnor så vi får väl se vad vi lyckas få till...