Julafton.

Igår tog vi en promenad med Doris på morgonen. Hon kräver sitt trots att det är julafton. Hon träffade några hundkompisar (en del med röda band runt halsen) som hon lekte lite med. Så här långt var det en alldeles vanlig dag för Doris...

Sedan, när vi kommit hem, plockade vi ihop några julklappar och begav oss till Lasses mamma för att äta jullunch (med samma innehåll som julmiddagen, juldagslunchen, juldagsmiddagen, annandagslunchen och annandagsmiddagen faktiskt) och ha julklappsöppning med en av hans systrar och hennes familj.

Och det är ungefär här som den vanliga dagen, blir ovanlig för Doris.

Det är mycket folk (hon blir helt speedad), ett träd inomhus (julgranen), en massa paket (kartonger som vi lägger på golvet brukar hon få leka med!) och läskiga tomtar som står på golvet och ser ut som människor, är lika stora som henne men som bara stirrar ut i tomma intet...
Men det gick bra tills precis innan vi skulle gå hem, då hon lyckades hitta kattens mat, som hon slukade i ett obevakat ögonblick!

Doris och jag tog en promenad hem, genom ett tyst och ödsligt Vällingby (klockan var halv fyra och Kalle var på TV), för att förbereda oss för julmiddagen som vi skulle äta tillsammans med Ma, Pa och min bror.
Efter middagen hade vi julklappsöppning (till Doris stora lycka) även här, och jag kan, med tanke på de julklappar som öppnats under dagen, inte se minsta spår av någon finanskris...

På sätt och vis är det skönt att den här dagen är över, för allt ska vara så perfekt, man ska vara tillsammans och alla ska vara så glada och lyckliga och det är inte riktigt samma sak att fira jul utan barnen här.
Vi hade förvisso en trevlig dag igår och jag mår (under omständigheterna) förträffligt, men det ska bli mysigt när barnen kommer på fredag kväll och kul att få ge dem deras julklappar på måndag kväll, när vi har julafton nummer två...