Jag vet att det inte är många dagar sedan jag skrev mitt förra inlägg, men jag tycker om att överraska...
Min och Doris morgonpromenad gick runt Råcksta Träsk idag. Det är ett missvisande namn på en mysig liten sjö med näckrosor och svanar.
Promenaden avslutades på Råcksta begravningsplats hos Ulrica.
När vi satt där vid Ulricas grav tänkte jag på hur tacksam jag är som fick förmånen att få vara hennes.
Jag är en bättre och mognare människa nu än innan det blev hon och jag.
Ulrica berättade alltid för mig hur bra jag var och peppade mig till att klara saker. Hon har lärt mig massor av viktiga saker, allt från matlagning (det lilla jag kan) till sociala förmågor (Ulrica var en väldigt omtänksam person och hon älskade att ställa till med fester).
Vi hade redan lärt oss att uppskatta livet när Ulrica var sjuk första gången, men när hon fick återfallet tog vi tillvara all vår tid (det finns en hel del exempel på det här i bloggen) och jag försöker leva vidare under den devisen.
Tack Ulrica för att du är och alltid kommer att vara min!
Jag älskar dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
37 kommentarer:
Vackra ord om en vacker kärlek <3
Jag önskar dig det bästa som finns att få i livet, Lasse!
Varma kramar
Härligt med överraskningar! Kikar in dagligen på Ulricas sida, mest av gammal vana, och blir då glatt överraskad av två täta inlägg.
Det märks verkligen att din och Ulricas kärlek var speciell. Önskar så att hon kunde få stanna hos dig, Adam, Alva & Doris.
Kramar, Nettan en trebarnsmamma i Svedala
Härligt med överraskningar! Kikar in dagligen på Ulricas sida, mest av gammal vana, och blir då glatt överraskad av två täta inlägg.
Det märks verkligen att din och Ulricas kärlek var speciell. Önskar så att hon kunde få stanna hos dig, Adam, Alva & Doris.
Kramar, Nettan en trebarnsmamma i Svedala
Kram <3
Gud va gullig du är.Jag blir alldeles tårögd när jag läser ditt inlägg i bloggen.
Kram
Vad fint skrivet Lasse. Jag är säker på att Ulrica var lika glad att hon var din.
Kram
Jag känner dig inte men förstår att du är en väldigt speciell och go' människa! Eftersom jag inte kan ge dig en varm kram i verkligheten så skickar jag en i mina tankar. Jag tror inte att du förstår hur mycket du betyder för många av oss,både för dem i din närhet men även för oss som följt dig och Ulrica. Du är bara bäst!
Kram Annika
Lasse, Ulrica hade tur som fick leva tilsammans med Dig, vi tänker med glädje på den tid ni fick tillsammans även om vi helst hade sett att det hade blivit många fler år, Kramar från Hässelby
Den promenaden runt Råcksta träsk har jag gått många gånger när jag bodde i Blackeberg, har anhöriga på begravningsplatsen. Nu är jag långt därifrån men ser den framför mig. Ulrica fick en vacker plats att vila på och jag glömmer henne inte och tycker det är fint att du vill delge oss hur du har det! Många kramar!
Yvonne
Hej Lasse.
Jag har följt er kamp i det anonyma, och uppskattar verkligen att du skriver inlägg även efteråt.
Jag vet vad det innebär att leva med cancer, och jag vet hur viktigt det är att ta vara på livet. Tycker du är stark och har sunda tankar, som lever vidare, och vågar göra saker som du tidigare bara gjort och förknippat med Ulrica. Gå framåt, och njut livet, men förbjud dej inte att sörja, det måste man för att k unna gå vidare. Sedan hoppas jag att du i framtiden träffar en kvinna att älska, och bli älskad av.
KRAM
Charlotte
Lasse, vi som följt Ulricas blogg har kunnat läsa och känna hur glad Ulrica var över att vara din.Satt för någon dag sen efter jag läst ditt näst sista inlägg och läste hela Ulricas blogg från allra första början till sista inlägget. Det som slog mig var att hela bloggen var så fylld av kärlek till dig.Hur stolt och kär hon var i sin fina man.( men även i sina barn och det lilla djuret förståss :) Tror att hon ligger på sin luftmadrass med Sabina just nu och käkar massa kärleksmums och vakar över dig. Tiden tills man åter en gång möts igen, är bara lång för de som blir kvar, för de som gick före dröjer det bara ett kort ögonblick . Det är iallafall så jag ser på det. Lev väl fina Lasse.
Tänk vad tiden går... Roligt att du fortfarande delar med dig av ditt lív! Hoppas att du trots saknaden av Ulrica kan njuta av sommaren och semestern och att du kan fortsätta träffa hennes barn. Sköt om dig!
Kikar in då och då...allt gott till dig som orkar gå vidare! Kram!!
vad kul o läsa ännu fler inlägg ifrån dig lasse :) man blir alldeles rörd av ditt fina inlägg..önskar dig allt det bästa lasse..ulrica finns alltid med dig vad som än händer..kramar <3
Dina ord om Ulricas och din kärlek värmer i hjärtat. Fortsätt vårda er kärlek i dina minnen av henne.
Varma kramar från Maggie
Härligt <3 vilken tur ni hade bägge två,att just ni hade varandra <3
Kram på dig Lasse.
hej
jag hittade den fina boken Livet kan inte vänta på bibloteket idag. blev så berörd av den. Vill bara sända goda tankar till Lasse och er andra anhöriga.
vänliga hälsningar
från Cecilia i Täby
Har tänkt så mkt på er! Tänkt på vilken oerhörd lycka för er båda att ni träffades och fick den tid ni fick! Jag hoppas åxå av hela mitt hjärta att var fjärde vecka kommer att funka fint! Barnen behöver dej åxå!
Stora varma kramar
Att det var något speciellt med er kärlek ser man alldeles klart i Ulricas inlägg ( som jag saknar mycket trots att jag inte kände henne).
Jag önskar dig allt gott i framtiden Lasse för det är du värd!
Marie
Hej Lasse!
jag har läst den nunderbara boken som bla annat handlade om din fru.
jag berörs väldigt mkt av det du skriver.
jag skulle bara vilja veta om jag kan få reda på vart Ulrika ligger på råcksta begravningsplats.
det är en av mina "favoritplatser".
jag skulle gärna vilja lämna en sak om det går bra för dig.
jag förstår om du ej vill berätta.
mvh mia från vällingby
Tack för att du skriver lite då och då!!!
Hej. Har just läst boken om bla. din Ulrica, och plötsligt slogs jag av att hennes pojke Adam är min sons klubbkamrat i AIK. (Mathias) Jag minns när vi fick beskedet att Adams mamma gått bort, och vi tyckte det var så tråkigt och var ledsna för Adams skull. Jag måste ändå säga att boken gav mig otroligt mycket, man lär sig att inte gnälla om småsaker. Allt det bästa till dig. Kram från Nina!
Kärleken och minnen är det starkaste som finns.
Ulrika är nog också väldigt glad över att ha fått vara din.
Du verkar va en bra kille.
styrka till dig och barnen och lilla doris
Så fint du skriver om er kärlek och så otroligt generöst av dig att dela med dig av dessa känslor till oss många bloggläsare!
Många varma kramar till dig!
/Karin
Bra att du kämpar vidare med allt.Har följt Ulricas blogg länge. Känns som man kände er nästan. Styrka till dig!
trogen bloggläsare
Hej! Vilken fin blogg du har! Jag tänkte få passa på att säga att jag just nu har en tävling på min blogg där du kan vinna en valfri Lunafigur. Kolla in om du har lust!
Kram Malin
Hej Lasse!
Har följt Er hela tiden...
och vilken tuff vandring Ni har haft...Ulrica hade så stark vilja att vara med ända in i det sista...
I söndags den 15 augusti...somnade en underbar mamma in... 41 år gammal ...och lämnade sina 3 barn och man...och även hon var typ som Ulrica...kämpade in i det sista...
De har haft samma tuffa år som Ni hade...och även de gjorde så mkt de kunde...hon hade oxå en sådan livsglädje...men tyvärr besegrade inte hon heller...
När jag läser dina inlägg...
så tänker jag...det måste ha varit
underbart...att Er kärlek var så stark och speciell...
Tänker på Er...dig, barnen och Doris...
och även på familjen här på orten...
Kramar från Ulrika
Hej Lasse!
Jag tänker ofta på er alla och ni finns i tankarna, trots att vi aldrig hann lära känna varandra riktigt. Hoppas att du har det fint på jobbet!
/Anna L
Överraska snart igen!Jag saknar dina inlägg.
Kram Jeanette
Glad att du låter så stark och som om du trots allt orkar låta livet gå att gå vidare. Fint av dig att du fortfarande skriver här.
Jag tittar inte in så ofta men då och då, och jag är övertygad om att du med dina texter gör vardagen mer uthärdlig för andra med sorg.
Vi träffades på Sabinas begravning, om du undrar.
Kram.
Hur går det för er ??
Hoppas du snart gör ett nytt inlägg.
Kramar !
Hej Lasse!
Hoppas att du har börjat urskilja ljusstrimmor i vardagen och att Ulricas barn klarar det svåra så gott det nu går. Ville bara säga att jag tänkar på dig ibland och besöker denna blogg kanske nu för sista gången och vill bara önska dig, barnen och andra som var nära Ulrica allt gott fortsättningsvis. Hon var en härlig kvinna, Ulrica. /Magda
Hej Lars !
Hur är det med dig ?
Känns det som om livet får lite ljusare stig att gå på än ?
Kikar in emellanåt för att se om du ger ngr livstecken/ hur du mår.
Förstår att saknaden efter Ulrika alltid kommer att finnas där.
Var rädd om dig !
Må gott !
M
Igår hittade jag presenten jag fick av Ulrica och Anneli (på Smeden) på min 18-årsdag. Det är vinglasmarkörer som jag inte tänkt på att jag har haft, men igår hade hela familjen dom på sina vinglas till middagen. Det var så roligt att jag hittade dom och att det finns en liten bit av Ulrica kvar till och med i Tunehagshemmet.
Lasse, mina tårar rinner när jag läser dina ord. Jag vet hur du har det just nu, vad du går igenom. Jag förlorade min livskamrat, mina tre barns pappa, för snart 3 år sedan. ( den 24/11 är det tre år).
Jag vill bara säga att jag tänker på dig, och tittar in här då och då, även om jag inte har skrivit något tidigare.
Tänker på dig!
Kram
Carina
Hej. Jag har precis läst klart boken "Livet kan inte vänta" och ville bara tala om för Ulrica hur hennes mod och styrka att möta vardagen, liksom hennes boksystrars, har berört mig. Jag såg då att Ulrica inte längre är kvar i sin kropp. Jag beklagar er sorg och önskar er all lycka vidare i livet.
Varma Hälsningar
Mallan
Skicka en kommentar