Slutet

Lasse här...

Jag förstår att många av er bloggläsare blir oroliga när Ulrica inte har skrivit något inlägg på några dagar och tyvärr är det nog nästan så illa som ni befarar.

Ulrica har snabbt blivit sämre och ligger nu i vår säng med en pump som portionerar ut lugnande medicin med jämn takt.
Hon är inte kontaktbar men jag tror och hoppas att hon har det bra trots allt.

Fram till i lördags mådde hon någorlunda bra, även om hon blivit svagare och svagare och behövde mer och mer hjälp som hon skrivit om i sina tidigare inlägg. Hon kände sig trött och gick och la sig redan innan Melodifestivalen, vilket inte är likt henne.

Dr Lidbrink förklarade för oss i onsdags att gifterna som levern inte längre klarar av att ta hand om till slut skulle hitta till hjärnan och göra så att det blir svårt att tänka klart, ta beslut och uttrycka sina tankar i ord. I lördags natt var det tydligen dags för dessa gifter att ta hjärnan i besittning och gårdagen var riktigt jobbig. Ulrica var orolig och visste inte vad hon ville och kunde inte förmedla de eventuella önskningar hon hade.

Eftersom vi är anslutna till ASIH ringde jag efter dem så att de kunde komma hit och sätta in medicin för att hon skulle få vara lugn.
Under natten fick jag ringa efter dem flera gånger så att de kunde höja dosen eftersom Ulrica vaknade och var orolig.

I dag har hon sovit hela dagen och det har varit sjukvårdspersonal här vid flera tillfällen. Läkaren som jag pratade med sa att det kan röra sig om dagar eller veckor innan slutet infinner sig och vi kom överens om att hon skulle få vara hemma så länge som möjligt eftersom det hela tiden varit Ulricas önskan.

Som jag skrev i början är Ulrica inte kontaktbar men vi (både hennes syster och bror och hennes föräldrar har varit här hela helgen) sitter så klart vid hennes sida och pratar med och klappar på henne i hopp om att hon känner ett lugn av vår närvaro. Naturligtvis är Alva också här och Adam som kom hem från Finland tidigt i morse.

Just nu är det väldigt jobbigt i det Cederlingska hemmet, och målet är så klart att Ulricas sista tid blir så bra det bara går.

Jag återkommer så klart med ett nytt inlägg här så fort det sker någon förändring.