Besked.

Sedan i torsdags har min chokladask hållt låg profil. Jag förstår att det är många chokladsugna som undrat över min senaste status men jag har medvetet valt att lägga locket på för att låta mina älskade barn få veta först.

Beskedet vi fick i torsdags var att levervärdet nu är så högt att man inte kan/vill ge mer cellgifter utan låta tiden ha sin gång med så mycket livskvalitet som möjligt.

De kommer att fortsätta ge mig antikroppar var tredje vecka och sedan är det upp till mig att ta beslutet om jag vill ha det sista cellgiftet de har att erbjuda mig trots att jag förmodligen kommer att få enorma biverkningar.
Det känns väldigt konstigt. Det är klart att jag vill leva så länge som möjligt men inte till vilket pris som helst.

De kan inte säga något om någon eventuell tid men Lasse och Ma är sjukskrivna nu och Pa är ju redan pensionär så de är hemma med mig.
Hur det blir med barnen får vi se. De kanske mår bäst av sin vanliga vardag med skola och träningar. Eller är hemma då och då. Eller hela tiden. Time will tell.

Jag vill att ni ska veta att jag trots detta besked inte gett upp hoppet än. Jag vill hinna fira Alvas födelsedag, se det nyrenoverade badrummet, komma till Öland en gång till och hinna träffa alla de som betyder mest. Men framför allt vill jag spendera så mycket tid det bara går med mina älskade Lasse, Adam och Alva.

Jag skulle också vilja be er chokladätare med egna bloggar att inte länka till mig. Syftet med min ask har aldrig varit att få uppmärksamhet eller publicitet och jag vill även i fortsättningen ha det så.