Igår eftermiddag ringde Alvas lärare. Hon talade om att Alva var ledsen och att hon tänkte skicka hem henne. Hon undrade också om det var något speciellt som hänt och hur det var med mig. Jag talade om att jag har ont och ofta ligger i soffan vilket jag tror påverkar båda barnen mycket att se.
När vi lagt på tog jag Doris för att möta Alva men vi gick om varandra och möttes inte förrän jag var tillbaka på uppfarten.
Då hade även Lasse kommit hem och vi satte oss alla tre för att prata om vad som gör henne ledsen och vad vi kan göra åt det.
För att göra henne lite gladare tog vi en sväng till Vällingby för att köpa strumpor (som hon var i akut behov av) och ett paket eftersom hon ska på tjejmiddag ikväll (och man kan inte komma tomhänt!).
Efter middagen som bestod av våfflor (jag var faktiskt sugen på det igen efter mitt våffel/bokmingel där det blev lite för mycket!) så åkte vi och tittade på kakel innan vi fortsatte till Solna för att hämta Adam från träningen.
Adam, som bytt lag och fått en ny tränare, ville att jag skulle prata med honom om min sjukdom. Så när vi ändå var där passade jag på att prata med honom om vår/Adams situation. Det blev ett väldigt bra samtal. Tränaren tackade mig flera gånger för att jag berättade så öppenhjärtligt för honom och han lovade att finnas till hands för Adam. Det känns bra.
Gårdagen blev jobbig men idag är det en ny dag.
Jag och Doris följde med Alva till skolan och fortsatte sedan på en liten runda. Doris tycker om att vara ute i det här vädret för när vi kommer hem så sätter hon sig demonstrativt bortvänd från mig och den öppna dörren och hon vägrar titta på mig när jag ropar in henne. Hon brukar få sitta så tills jag klätt av mig ytterkläderna då lunkar hon sakta in med uppgiven min och lågt hängande svans. Då är det svårt att hålla sig för skratt.
Fredagskvällens aktiviteter blir:
* Tjejmiddag för Alva.
* Tacomiddag för oss övriga.
* PS3 spel för Lasse och Adam.
* Let´s dance för mig.
* Och kanske, om jag ber med mina snällaste ögon, Lasses fantastiska fruktsallad som fredagsmys.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Önskar er en underbar helg!
Skulle man kunna få receptet på Lasses fantastiska fruktsallad :)?
Varmaste kramen!
Hej Ulrica!
Har kikat in här några gånger efter att ha läst din och de andra tjejernas bok. Den var mycket gripande. Tack för att ni har delat med er av ert liv till alla, för er, okända människor.
Du skriver gripande i din blogg om familjens vardagsliv och då jag har läst några gånger nu utan att lämna kommentar ville jag ge ett avtryck.
Önskar dig och familjen allt gott på det nya året.
Stor kram från Anette (en bloggläsare)
Åh stackars Alva och stackars dig. (Läs och tolka detta rätt nu.. menar inget illa)Måste vara jättejobbigt att veta att ens dotter mår dåligt över någon man inte kan förändra. Och någon man själv också mår dåligt utav. Att orka finnas där för sina barn när man själv mår dåligt måste vara så jobbigt. Tur att du har Lasse som verkar vara en riktig pärla. Jag har också varit dotter till en svårtcancersjuk mamma. Jag var äldre 29 år när mamma blev sjuk så jag hade lite mer att stå på men det är ett helvete att se på att någon man älskar så mycket bryts ner och ha smärta. Att se min starka fina mamma bli en annan var så jobbigt. Att hon som alltid varit den som tröstat mig vad som än hänt i hela världen var den som ibland behövde min tröst var svårt att förstå.Får dina fina barn någon samtalskontakt? Eller kanske någon anhörig grupp? Ni verkar vara en sådan fin familj med stort skyddsnät med underbara ma och pa och inte minst din Lasse. Styrke kramar i massor.
Trevlig helg önskar Mette.
Tack Ulrika för dina fina blogginlägg!
Anna i Nacka
Hej fina Du!
Tittar in med jämna mellanrum i chokladasken och läser ikapp. Förlåt att jag är så dålig på att skriva hej bland kommentarerna.
Vet liksom inte vad jag ska skriva... Glöm inte att du är värdefull OCH världens bästa mamma till Alva & Adam, fast det tror jag inte du tvivlat på ändå :)
Hoppas ni har en mysig helg!
Kram Sandi
Hej Ulrica.
Jag är en trogen läsare av din blogg. Jag har även köpt boken "Livet kan inte vänta" som jag på måndag delar med mig till en arbetskompis som har det svårt. Jag vill bara tacka dig för att du delger så mycket av din vardag. Det är märkligt men när man läser din blogg så blir man glad mitt i allt elände. Jag tror att det är din krälek till Lasse och barnen som gör det.
Kram på lördagskvällen.
Du är fantastiskt duktig !
Kramar../Nicka
Kan inte vara lätt när mamma blir sjuk. Tonåren är ju gnepiga ändå. Så fint ni hanterar din sjukdom med öppenhet.Det verkar var två gullungar du har.Brås kanske på mor sin:)
Ha en fortsatt bra söndag. Klappa på den "stackars ledsna hunden".
Imorgon bitti ska jag till thorax. Kram från modden i Vinsta
Skicka en kommentar