Jag ser till att de kommer iväg till skolan mätta, hela, rena och med rätt saker i skolväskan.
Det är promenader med Doris i skiftande väder och sedan ligga ett tag i soffan för att ta igen mig. Har jag tur hinner jag först till Alvas saccosäck...
Tvätta någon maskin tvätt, planera och göra middagen, läxläsning, träningar och kanske en stunds samvaro alla fyra framför TV:n innan det är läggdax.Jag önskar att jag hade orkat mer. Att ta bilen någonstans, gå en sväng i Vällingby, vara lite social och träffa någon, lyfta luren och ringa någon och uppdatera bloggen lite oftare. Men till det finns ingen ork. Trots att jag inte har ont längre räcker orken bara till att få vardagen att fungera.
Jag brukar ofta tänka på Dossyster som ville, orkade och gjorde så mycket fast hon hade så ont. Hur kunde hon? Var fick hon kraften från? Varför kan inte jag?
När jag tänker på henne tycker jag att jag ska ta mig i kragen och skärpa till mig. Men sedan tänker jag på att det är min behandling som kanske slår ut mig så här och då är det ju inget jag kan styra över.
Men vid närmare eftertanke så har jag orkat få till lite firande för Adam på lördag och renovering som startar på måndag så jag kanske inte är helt slut som människa ändå.
15 kommentarer:
Du är en kämpe Ulrica!Bara du själv vet och kan känna hur du mår och vad du orkar. Förhoppningsvis får du en sån där "topp" om ett tag och då får du plötsligt både lust och ork! Jag tror man ska lyssna på kroppen, tänk vad den kämpar med- cancer och elaka mediciner..men jag vet att det är tråkigt.
kram Sofia
Snälla Ulrica,jämnför dig inte med någon annan.Bara du vet vad du mäktar med så låt orken styra dina dagar.Det du beskriver att du gör en dag är inte illa någonstans. kramar till dig..sen en liten fråga... eran supersöta hund,vad är det för blandning? Så otroligt gullig.
Snälla Ulrika.....
Håller med...jämför dig inte med någon, inte ens med dina goda vän Sabina.
Olika förutsättningar, olika behandlingar - just nu.
Så e d, snart har du krafter att göra lite annat än få din fantastiska sk vardag att snurra runt. DU ÄR RIK!!
Hälsningar frn ett snöigt sydskåne
Du är verkligen inte slut som människa! Tvärtom, du är en förebild för många människor! En unik fantastisk mamma och människa. Må dom snart hitta ett botemedel mot den här skitsjukdomen!!
Du är en kämpe du med Ulrika,så inte är du lat inte.
Du gör rätt i som ger all din ork till din familj och sen tänker på dig själv också.
Kämpa på
Det är lätt att jämföra sig med andra men ack så dumt eftersom vi alla är olika. Hoppas det blir ett lyckat hejdundrande kalas ;)
Hörru! Du håller ju på hela tiden!
Begär inget mer av dig själv! Du är bra som du är i din vardagslunk - och renovera, 2 barn, hund, promenader är väl alldeles tillräckligt good enough!
Hej Ulrica, du ska veta att jag läser din blogg ofta, ofta fast jag inte göra några kommentarer. Precis som någon annan skrev så jämför dig inte med Sabina. Var hon fick sin energi ifrån vete gudarna men hon kanske borde ha vila lite mer än vad hon gjorde. Jag kan tycka att hon tog ut sig för mycket med alla aktiviteter. Men å andra sidan förstår jag att hon ville hinna med så mycket som möjligt och göra ALLT innan hon blev sämre. Jag har svårt att förstå var tiden tar vägen och att inse att hon snart har varit borta ett helt år. Förra veckan fyllde Julia 9 år och det var första av många födelsedagar utan mamma. Om 2 veckor fyller Melinda år och samma sak för henne. MEN vi försöker att göra dessa högtidsdagar så betydelsefulla som möjligt. Jag vill bara att du ska veta att jag önskar verkligen verkligen att du får orken och hälsan tillbaka. Tengil har tagit tillräckligt många så nu får det vara stopp !!! Vi går mot ljusare och varmare tider och jag hoppas att du ska få en underbart härlig vår tillsammans med dina kära.
Sköt om dig och familjen ! många kramar Dossysters storasyster Rosa
Hej Ulrica och GOD FORTSÄTTNING på det nya året som vi alla läsare håller tummarna för dig att du blir frisk!
Jag instämmer med alla andra att du fina Ulrica ska inte jämföra dig med Sabina, vi alla är unika och orkar olika. Som Sabinas storasyster skriver så gav hon sig inte tid för återhämtning från alla behandlingar och mediciner och det kan mycket väl vara orsaken till att hon förlorade kampen. Samvaro med dina kära är det viktigaste, så ta vara på det.
Många varma kramar Sirpa
Oj, Tänk på Dig själv !
Mediciner kan verkligen dra ner människan...Det har Jag själv varit med Om..
Tycker Du är Fantastisk..
Miljoner Kramar../Nicka
Du är mer än bra som du är Ulrica!!
Jag är fullt frisk (nåja, förutom småkrämpor som är futtiga jämfört med din sjukdom) och jag har inte ens en gång den orken du har, speciellt inte nu på vintern. Jag förstår inte hur du bär dig åt, du fantastiska tjej!!
Vad gäller uppdatering av bloggen så uppdaterara du när du orkar och kan. Där tycker jag absolut inte att du ska känna någon press!
Massor av ---<--<@ och kramar från mig!
Vill skicka en stor styrkekram till dig Ulrica. Själv drabbad av bc och har gått igenom helvetet med allt vad det innebär.Startade själv en blogg som jag inte orkat skriva i på länge trots att jag ännu så länge mår relativt bra,funderar faktiskt på att börja skriva igen men Ulrica känn inget tvång på uppdatering eller annat, bara va dig själv o gör det du orkar o känner att du klarar av. Tittar in mellan varven till dig o en stor styrkekram från en okänd läsare/CM
Du är beundrandsvärd på alla sätt och klok som en bok!
Du har ditt sätt att fighta denna kamp för att göra det på bästa sätt!
Snart kommer orken, energin och lusten till det som du prioriterar bort nu för det som är viktigt och betydelsefullt just nu! Livet handlar alltid om prioriteringar - på olika sätt (för både frisk som sjuk)!
Kämpa på, du är unik o fantastisk, stor kram!
Du får inte tänka vad andra orkar å så.. du är du å orkar de du gör..
De bästa av allt finns för dina nära å kära inklusive lilla söta Doris.
Karre
du är kämparnas drottning ulrica, du är såå envis och tuff. du vet alldeles själv vad som är bäst för dig och vad du orkar. ingen annan kan bestämma över dig..tänker på dig o din familj jätte mycket..kramar!
Skicka en kommentar