Nu är barnen här igen och i och med det behövde kylskåpet uppgraderas. De veckor vi är själva så löser det sig alltid med maten på ett eller annat sätt men när barnen är här vill jag att det ska finnas flera sorters pålägg, frukter, grönsaker och middagar att erbjuda dem.
När vi ändå var i affären passade jag på att köpa årets första tulpanbukett. Så nu står en härligt lila bukett på vardagsrumsbordet.
Det är vanligt att barnen den första och sista dagen de är hos oss har lite tråkig attityd. Jag förmodar att det beror på bytet av familj och boende. Men jag har viss förståelse för det kan inte vara roligt att flytta emellan hela tiden.
Igår var det Alvas tur att komma hemdundrande och vara "tråkig". Hon ville diskutera sommarveckorna och vem som ska få vilka.
Eftersom jag lever lite från dag till dag just nu hade jag ingen större lust att gå in på någon djupare diskussion om något som är aktuellt om fem månader.
Vilket gjorde att stämningen inte var på topp under middagen.
Jag sover dåligt (tre timmar per natt är för lite va?) och känner mig väldigt labil just nu. Det är jobbigt att ha ont varje dag (även om det börjar bli vardag) och inte veta varför. Tankarna om att hela buken är full av tumörer ligger nära till hands.
Det är så mycket jag vill hinna med innan jag är för sjuk och innan jag har så ont att jag inte klarar av vissa saker. Det jag hade planerat in under hösten gick om stöpet på grund av biverkningar och att jag hade så ont. Jag tycker inte om att sjukdomen försöker tar befälet.
Nästa vecka ska en ny hjärtkontroll och datortomografi göras vilket också bidrar till mitt labila tillstånd. Men fram till dess njuter jag av mina tulpaner, snön, familjen (djur inkluderat) och resesajter på nätet.
Dagens måste: Gnäll!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Tycker det är helt ok att gnälla, det måste alla få göra ibland. Är dock glad att du gläder dig åt tulpanerna och att du verkar kunna leva i nuet, något jag tycker är oerhört svårt. Hoppas att du får känna dig pigg nu och göra de saker du vill göra,själv och med familjen. Många styrkekramar till dig
Du har verkligen all rätt att gnälla med de du lever med.Jag beundrar dig som överhuvudtaget får vardagen att fungera. Den ständiga stressen att inte veta vad som händer i kroppen om de blir värre måste ju vara fruktansvärd!
När man är så ung som du ska man inte behöva leva dag för dag det är så in i bomben orättvist och framförallt denna hemska diagnos. Tycker du är fantastisk!!!
Jag hoppas också att du får må så bra du bara kan och göra de saker du vill.
Å framförallt GNÄLL!! Det är gött att få göra när det värker som mest. De har faktiskt lite smärtlinndring *fniss*
Massa stärkande kramar till dig från mig
Du har all rätt i världen att gnälla.
Du är så stark, som orkar med vardagen, samt dela den med oss genom din blogg. Om jag hade levt efter dina förutsättningar så hade jag nog inte orkat med ens hälften av det du gör.
Kram på dig du vackra, starka kvinna.
Känner bara så för att ge dig en stor kram!!
Alla behöver gnälla av sej mellan varven.. E bara så.. Önskar dej all välgång... kramiz till hela er familj!
Man måste bara få gnälla ibland, det hör liksom till. Vad mysigt med en lila tulpanbukett. Tyvärr har jag två katter som älskar tulpaner lika mycket som jag så det blir inte så ofta jag köper hem, känns så meningslöst.
Visst är det härligt med tulpaner! Jag älskar stora buketter med olika färger. Vilken tur att jag fyller år i januari, så jag får njuta av många buketter med tulpaner ;)
Styrkekramar till dig.
Marie
Njut av en försmak på våren som tulpaner är. Ska till thorax 2ggr nästa vecka. Kanske vi springer på varandra i någon korridor. Hoppas din magen håller sig lugn nu. Hälsningar från Vinsta
Bästa Ulrica
När jag läser ditt inlägg så känner jag verkligen MED dig.
Naturligtvis är det oerhört jobbigt att ha ont och samtidigt hela tiden vara på sin vakt över vad som händer i kroppen.
Och du väntar hela tiden på olika röntgen etc...
Vet du varför du behöver ta hjärtkontroll. Jag har läst din blogg - men har nog missat just det med hjärtat. Hoppas allt = väl.
Fö så har jag "följt dig".
Jag tycker absolut INTE att det är gnäll - utan helt naturliga känslor.
Att gnälla gör de människor som har "flyt i livet" och gnäller över småsaker.
Och du gnäller absolut inte, Ulrica. Du är en varm och stark person som jag önskar all lycka till - i allt i ditt liv.
Jag har själv cancer, så jag förstår dig mer än du kanske anar.
Kram kram, Cecilia
Hej Ulrica!
Jag läst eran bok för två dag sen, jag har gråtit och funderat och ibland log...väldig blandade känslor. Jag kan bara säga att du är fantastisk, jag tänker på dig ofta fasten jag inte känner dig, jag är fortfarande tacksam för din mail,jag be till gud för dig och för mig och för andra som är sjuka, Jag vill av hela mitt hjärta att dina ont försvinner och du kan göra saker som du vill göra.
många många krammar fån Natalie
Jag har aldrig kommenterat din blogg men läser den så fort du gjort ett inlägg. Vill nog bara säga att jag är väldigt imponerad av dig och tycker att du skriver väldigt intressant, roligt och bra.
Jag tycker aldrig att du gnäller så det var på tiden! :)
Vi friska mammor gnäller och är griniga rätt som det är. (iaf jag o många andra)
Så varför skulle inte du, som bär den tyngsta ryggsäcken av alla, få bli irriterad och gnälla?
Din familj far inte illa av det,var så säker, du ger dem så mkt annat.
Mer gnäll åt folket;)
Tänk - precis så är det (och har varit i flera år) med mina söner också! Framförallt på söndagen då de ska åka efter att ha varit hos oss en vecka. Jag antar som du att omställningen är på något sätt påfrestande för dem. Deras attityd och beteende kan vara hemskt i sådana stunder...dessa rätt stora killar (18 o snart 17 år) beter sig som småbarn...störiga och krävande.
Det är väl klart att du måste få gnälla! Du har verkligen något att gnälla över till skillnad från många som gnäller tusenfalt mer utan anledning!
En stor bukett cyber-tulpaner får du från mig i Malmö!
Kramar,
Karin
Du, nu vill jag bara att allt ska vända för dig. Jag vill ju att du ska bli frisk!
Du tappra människa! Du gnäller när många av oss andra helt hade gått undet. Någon ventil måste man väl få ha!
Önskar dig en skön vecka med mycket tulpaner (min favoritblomma) och körsbär i likör (också en favorit)!
Varma kramar!
P.S. Svarade aldrig på tidigare inlägg som handlade om var vi chokladnallare bor med jag tror att jag har skrivit i ett mail att jag bor i Malmö. Annrs vet du det nu :) D.S.
Hörruduru. Gnäll på du. Och RES så fort du kan. Sol och värme ska du ha. /Mena
Hej Ulrica!
Skriver sällan men läser din blogg ofta!
Jag tänkte på det här med A och att hon ville diskutera sommaren! Förstår att det blir en jättekonflikt med att du lever dag för dag.
Dock känner jag så väl igen mig i A situation, och när jag var liten och min mamma var sjuk, tog jag ofta upp frågor som rörde "långt i framtiden", för att jag ville få ett svar av min mamma att "jo, nästa år så ska vi göra det och det"... En försäkran på något sätt om att vi hade lång tid kvar tillsammans!
Många kramar!! / L
Skicka en kommentar