Kompisar.

Efter en något hal och väldigt kall promenad med Doris i morse satte jag på datorn och såg att Alva var inne på MSN. Jag chattade en stund med båda barnen, men det kändes väldigt konstigt. Adam och jag har bara gjort det på skoj när vi sitter på varsin våning här hemma.

Jag hade bestämt träff med en kompis (och hennes bebis) över en lunch i Vällingby så jag tänkte ta det lugnt på förmiddagen, men då ringer telefonen och en föredetta kollega var i Vällingby för ett ärende och undrade om jag hade tid att ses.

Så det blev en lunch med föredetta kollegan och trevligt prat. När hon gick ut mötte hon (utan att veta om det) kompisen som var på väg in...
Det blev en fika (för mig) istället, och en helt ny upplevelse...amningsrummet. Ett rum med ett skötbord och en ganska nerfläckad soffa (som jag försökte sanera innan jag satte mig i) som mammorna skulle sitta i på rad och mata sina små. Herregud, det har hänt mycket sedan Adam och Alva var bebisar.

Vi blev kvar på fiket i många timmar under tiden vi avverkade barn, sjukdomar, ungdomsminnen och boken (som kommer på tal vart än jag befinner mig). Det var länge sedan vi träffades så det var kul att ta vid där vi slutade. Vi bestämde att ses snart igen, då med killarna (vi konstaterade att vi inte vill vara några "kvinnor" utan tjejer, så då får männen bli killar).

Eftersom det är onsdagkväll så är Lasse och min lillebror och simmar till klassisk musik och levande ljus. Jag ska se om bönderna på TV hittar någon fru, fast det blir lite lustigt eftersom en del söker man...