Avslöjande.

Ni har varit så duktiga och gissat på vad som låg i fickan på min nya dunjacka och ni har väntat tålmodigt på svaret i en vecka...

De flesta av er har gissat på att det låg en hundralapp där, och det hade ju varit trevligt.
På andra plats kom, en gummihandske, men den låg bakom vår duschkabin när vi flyttade in i huset, inte i min jackficka.
Som nummer tre har ni gissat på en torkad ostskiva, och det var det mest oväntade jag kunde komma på när jag gjorde undersökningen.
Att det var en kackerlacka som skulle ha tagit sin tillflyktsort till min jackficka var det bara några få som trodde, men faktum är att dessa hade rätt...

Vi var på middag hos Ma och Pa och jag ville naturligtvis visa dem min nya jacka. Adam ville prova den och stoppade handen i en, av flera fickor på jackan. Han tittade frågande på mig och undrade var jag hade lagt i fickan och tog upp det han hittade... En död kackerlacka! Eftersom den inte hade benen kvar på sin kropp fick Pa stoppa ner handen för att fiska upp dessa, för ingen annan ville.

Jag fick ett presentkort av Stadium som beklagade att det följt med en kinesisk kackerlacka bland jackorna som levererats därifrån.

Fredagsmiddag.

Måste börja med att berätta att de ringde från sjukhuset igår eftermiddag för att tala om att mitt bilirubinvärde sjunkit till två punkter över normala värden, vilket är jättebra på så kort tid. Bra jobbat kroppen! Nu blev det en ännu ljusare första advent...

Vi hade en väldigt trevlig fredagskväll (som hade kunnat sluta med katastrof när kassen som gästerna bar maten i gick sönder ute på gatan...) som började med att vi smakade på Blossa 08 (som skulle smaka blåbär, men i vår flaska fanns inte någon sådan smaktillsats!) innan vi satte oss till bords och avnjöt en krämig fisksoppa med räkor och saffran (det är ju snart jul). Väldigt god kan jag meddela. Lite senare åt vi min kladdkaka med mintsmak och grädde.

Samtalet under middagen behandlade både fenomenet "samlande" av alla det slag och räkors bajsränna vara eller icke vara. Jag chockerade genom att avslöja att jag gärna äter HELA räkan, med bajsränna. Ostälskaren tyckte då att han rensat räkorna extra noga, med tanke på min misstänkta känslighet, helt i onödan!

Även denna gång vann Lasse när vi spelade spel. Ett skäl som något att plocka fram ett spel nästa gång vi ses, för vi vill ju också ha chansen att vinna någongång...



Doris var väldigt gullig med bebisen som låg på golvet och luftade stjärten och sprattlade inbjudande. Men hon la sig bara nära och slickade lite försiktigt på huvudet när jag inte sagt NEJ på ett tag. Det var fint att se deras samspel trots att ingen av dem kan prata.

Gästbloggare.

Månadens gästbloggare: Min kompis från tidiga tonåren...Varsågod.

Tjena alla chokladdiggare!

Det är med ett ganska stort mått prestationsångest jag åtar mig den ärofyllda uppgiften att med några timmars varsel gästblogga i den här asken.

Som Lulle (så heter hon för mig) nämnt här ovan är vi vänner sedan tidiga tonåren och det gjorde att jag funderade lite kring vad ni som är nya bekantskaper kan vilja veta om henne. Ska jag skriva om den där gången hon inte hann få upp byxorna innan bussen kom, eller när hon efter ett förlorat vad sprang naken runt en fjällstuga? Eller kanske när hon blev arg och skällde som en tok för att man satte sig i hennes säng innan överkastet var på? Men nää, det vore för elakt, hon har ju ett visst anseende att upprätthålla.

Jag tror att jag nöjer mig med att passa på att tacka för medätandet under min första graviditet (vi lagade oss igenom första till sista sidan i en kokbok) och för skratt, gråt, samtal, studsmattehoppande, baileysorgier, stjärnfallsstuderande och mycket mycket annat under åren.

Det är lätt att så här på nattkröken efter god mat och dryck bli sentimental och a la Oscarsgalan fara ut i tårfyllt orerande men jag måste också när tillfälle ges påminna om vilken förebild Lulle är för oss alla. Jag önskar att jag, som är frisk, kan leva ett så rikt liv som hon gör. En blöt puss på pannan till Lasse också. En sådan kärlek som hans till henne har jag aldrig sett förut (låtom oss hoppas att min sambo inte läser det här...).

Allt gott.
Petra

Dagens måste: Kärlek mellan djur och bebis.

Fredagsträff.

Torsdagen gick med ett rasande tempo.
Började dagen med en härlig sovmorgon (det går de torsdagar vi inte har barnen) eftersom Lasse inte har några lektioner innan lunch.

När han gått plockade jag lite här hemma, bakade, ringde några samtal och tog hand om "viktiga" papper.
Det låter kanske inte så jobbigt, men i min värld är det stort. Jag har ju berättat förut om mitt "sofftillstånd", där jag inte KAN göra annat än att sitta rakt upp och ner i soffan och titta rakt fram. Att ta sig för något är omöjligt.

Jag är ju ständigt i ett "sofftillstånd" light, då det verkar som om min hjärna stängt av vissa delar för att klara av andra. Tror att det är så finurligt ordnat att kroppen liksom sparar på vissa saker till förmån för andra, för att klara av svåra saker som händer i livet. Tex så har min syn blivit suddig sedan jag fick min diagnos för två år sedan. Min hjärna tycker att jag kan se världen lite suddigt under tiden den tar hand om värre saker som kommer dit.

Till middag plockade jag ihop lite rester från kylskåpet, och vips, så hade vi en utsökt kycklingpaj på middagsbordet. Efter maten begav vi oss till Dossysters sambos butik för att köpa en ny dammsugare och några julklappar. Det blev en del kap!

Idag har jag gått en rask promenad (utan mannen med hunden!) med Doris, som undrar var all härlig snö tog vägen. Det finns fortfarande små snöhögar (som inte hunnit smälta än) som hon rusar fram till, borrar ner nosen och frustar högljutt.

Fortsättningsvis ska jag ägna dagen åt att fixa lite och förbereda inför kvällen då min kompis, hennes ostälskande sambo och deras lilla bebis (vars leksakskanin Doris tog förra gången de var här!) kommer hit. Kanske tar jag en premiärtur med den nya dammsugaren och byter sängkläder till rent och fräscht.
Den här gången är det deras tur att stå för middagen och vi för efterrätten (behöver jag nämna att den innehåller choklad...). Tror jag ska trolla fram något trevligt sällskapsspel också, för det kan vara så att någon vill ha revanch...

Julmys.

En snabbrunda med Doris imorse (vi träffade den äldre mannen med sin hund men vi gick ifrån honom!), sen skyndade jag mig till vårdcentralen för att lämna ifrån mig lite blod. Det är bestämt att jag ska göra det en gång i veckan, för att de ska se om/när mitt bilirubinvärde har sjunkit till normala värden igen.

För övrigt är de biverkningar som jag fick av tabletterna (som jag slutat med) nästan borta. Inte något ont som inte har något gott med sig...
Nästan inget illamående, nästan ingen diarré och nästan inga prickar kvar i ansiktet. Det finns hopp om livet.

När jag varit på vårdcentralen strosade jag omkring lite i Vällingby och insöp lite julstämmning. Passade också på att köpa pepparmintsolja, så att Lasse kan göra mintkyssar (fast jag tycker bättre om hans riktiga...) och saffran så att jag kan baka fler lussebullar.

Här hemma är det färdigpyntat och jag går bara omkring och myser till julmusik, som är det enda som spelas nu.

Dossyster är tillbaka från New York och vi har avverkat veckan som gått per telefon. Det var kul att höra att hon haft det bra.

Onsdagkväll betyder myssim för Lasse och min bror, själv tittar jag på de gråtande männen som vill bli Bonde-Peters "fru"...

Snöängel.

Var fanns den här mannen igår när jag behövde skotta så många gånger??

Föreställningen med Johan Glans var kanon. Jag var lite tveksam till hur han skulle kunna fylla ut en hel föreställning själv. Men tro mig, han lyckades! Vi skrattade hela tiden, i en och en halv timme, alla tre. Jag har hört att det är nyttigt att skratta, att det gör en frisk och att man lever längre. So don't count me out!

Kvällskul.

Måndag och ännu mera snö...Och blåst.

Lasse och Alva gick iväg som vanligt imorse medan jag hade sällskap av Adam, som hade studiedag, fram till lunch då han åkte med en kompis för att spela hockey.

Morgonens Dorispromenad var INTE rolig. Det snöade och blåste så det värkte i ansiktet och hur jag än vände mig blåste hårda kalla snöflingor rakt i ansiktet, dessutom var det inte plogat någonstans så det blev en kort runda.

Men jag var ändå tvungen att ge mig ut flera gånger för att skotta, för det jag skottat snöade igen på nolltid.

Eftersom det var studiedag på jobbet var det lunch på Hässelby Slott som gällde och jag var inte sen att hänga på. Det var trevligt att träffa kollegorna och äta en riktigt lyxig lunch för omväxlingsskull.

I kväll ser jag fram emot föreställningen med Johan Glans. Cederlings födelsedagspresent till min bror, men han var tvungen att ta med oss...
Under tiden får Doris sällskap av Ma och Pa.

Snö.

Jag måste börja med att säga att kakaoälskare är duktiga på det här med undersökningar. Ni är många som redan gissat på vad som låg i min dunjacksficka och jag förstår att ni är nyfikna på svaret. Men den som väntar på något gott...

Söndagen bjöd på ännu mera snö och i den stod vi och tittade på Alva som spelade fotbollsmatch (hon var målvakt) i Viksjö. Det var kallt! Men de vann med 2-0.

När vi kom hem tog Adam och Alva ett bad (för att tina upp) och vi åt lunch innan barnen skulle ut på nya äventyr med kompisar.

Jag och Lasse gav oss ut för att besöka nya affärer. Lite mer kläder och en och annan julklapp...

Sedan skickade jag upp Lasse på vinden för att plocka ner jullådan, så att jag i lugn och ro kan börja pynta i veckan (intalade jag honom).
Innan jag gick och la mig var både ljusslingan i busken utanför och på balkongen på plats, adventsljusen arrangerade i staken och snögubben och jultomten (i tyg) stod utanför garagedörren och hälsar välkommen.
En julost är också inhandlad så numera består mina frukostar av julknäcke med julost på och en mugg te. Snart är det jul...

På TV är inte de ensamma mammorna ensamma längre.

Dagens måste: Snöskyffel.

Vinterkläder.

Efter att ha skottat ut oss från huset på lördagsförmiddagen körde vi Adam till min bror och sedan åkte de och spelade hockey. Alva hade fotbollsträning i Hässelby så när vi kört henne dit tog vi en riktig vinterpromenad runt Tempeludden. Solen sken och den tio centimeter djupa snön gnistrade.

När all kroppslig träning var slut träffades vi på Stadium för att uppdatera vår vintergarderob. Det blev kängor, underställ, skidglasögon, jackor, en mössa, strumpor, en tröja och skosnören. I min nya dunjacka hittade jag något mycket oväntat, och eftersom jag vet att ni har barnasinnet kvar, och tycker om mina undersökningar ska ni få gissa vad jag hittade...

Ma och Pa hade bjudit in oss på middag, så vid middagstid begav vi oss dit och blev serverade en mycket god skaldjursgryta med ris (eftersom Adam tog först fick han flest räkor...) och äppelpaj med vaniljsås. Allt hemmagjort!

Efter Stjärnor på is åkte vi hem genom en vintrig förort.

Bilirubin.

Härligt med fredag igen. Veckorna går så fort, på både gott och ont. På gott, för att jag har fått vara med ytterligare en vecka och på ont, för att det är en vecka närmare det oundvikliga, när det nu blir. Men jag kan ju säga att det blir väldigt påtagligt i vårt liv när det är en massa "krångel" istället för att allt bara flyter på.

Bilirubinvärdet är fortfarande högt och Dr Lidbrink har ringt runt till läkare världen över för att få några klartecken. Som det ser ut nu så ska jag sluta med de nya dyra tabletterna (som blev billiga, kommer ni ihåg?) och lämna blod en gång i veckan för att se om bilirubinvärdet återgår till det normala. Troligtvis är det dessa tabletter som min lever inte klarar av, det fanns ett liknande fall där det blivit allvarliga leverskador (precis som om min lever inte redan är allvarligt skadad!). Det är klart att det känns tryggt att veta att det är tabletterna som orsakar det förhöjda värdet men samtidigt är det ett preparat mindre att behandla mig med. Vilket inte känns så kul.

Men jag tänker göra som Dr Lidbrink sa, och ta vara på och njuta av helgen!

Jag skulle också vilja göra er uppmärksamma på att min chokladask öppnats över 20 000 gånger. Jag får en bild framför mig från Ikea där en låda dras ut av en maskin, hur många gånger går det? Jag hoppas att min ask kommer att kunna öppnas många många gånger till...

Dossyster.

Idag var det behandlingsdag igen. Lasse var med, och det känns så skönt att ha honom med mig när jag är på sjukhusbesök, vad det än gäller. Vi träffade även på Boksyster som också hade behandlingsdag idag, dagen innan hon åker till New York.
Hon är väldigt spruträdd och tycker inte om att bli stucken, därför var det lite "sprutterapi" (jag är fullt medveten om att det där lät snuskigt!) för henne när hon tittade på när de satte nålen i min dosa. Så var vi då båda kopplade till våra droppmaskiner via våra dosor, och under mycket skoj och skratt kunde vi konstatera att vi inte längre är Boksystrar utan Dossystrar...

Det togs lite blod från mig, för att se vad problemet är med min lever (ja, förutom cancern då), men jag fick inget svar idag. Jag hoppas att mitt bilirubinvärde mirakulöst sjunkit till normala värden.

Julkonsert.

Gårdagens konsert var en riktig höjdare. Vi hade jättebra platser, på femte rad i mitten, och kunde inte ha suttit bättre. Det var flera svenska artister, däribland Jill Johnson, Andreas Johnson, Thomas Di Leva, Titiyo och Peter Jöback, som sjöng klassiska jullåtar varvat med sina egna hits. Behöver jag säga att det var ett ös som heter duga...

Adam tyckte att Björn Kjellman, som stod för kvällens humorinslag tillsammans med konferenciern Mark Levengood, var bäst när han härmade flygvärdinnor på väg till olika länder. Även allsången tyckte han, lite otippat, var en riktig körsbär i likör.

Alva gillade alla framträdanden där Gabriel Forss med kör var medverkande. Hon var heller inte främmande för att stå upp och klappa händerna tillsammans med mig, medan Adam drog i oss och ville att vi skulle sitta ner som resten av Globens publik...

Jag och Lasse var väldigt imponerade av Thomas Di Levas version av Depeche Modes "Personal Jesus" och Jill Johnsons röst som är helt fantastisk vad hon än sjunger.

Familjen Cederling ger konserten fem chokladbitar av fem möjliga.

Levervärde.

Läkarbesöket idag gick väl sådär. Vi pratade lite om svaret från DT:n som vi båda (alla tre) är nöjda med, men efter en stund börjar blodprovssvaren att trilla in och det var inte lika glädjande. Mitt bilirubinvärde hade skjutit i höjden och var rejält förhöjt, vilket kan (kommer?) ge mig gulsot. Det går inte att i nuläget se någon förklaring, utan nya prover ska tas imorgon i samband med min behandling.
I en vecka fick jag känna ett lugn innan ny oro mörkar min himmel.

Ute faller snön och jag ska försöka njuta av kvällens julkonsert i Globen tillsammans med dem som betyder mest. God kväll.

Oväder.

Dagens morgonpromenad bjöd på mulet och tråkigt väder (men riktigt härligt med tanke på vad som komma skulle). Jag ville inte ha sällskap så jag gick åt motsatta hållet mot vad jag brukar, och vem kommer mot mig då... Den äldre mannen med sin hund (Doris bästa hundkompis)! Givetvis fick hundarna leka en stund, men när jag antydde att Doris och jag skulle fortsätta vår raska promenad, så vände han om och gick med oss. Så jag var tvungen att gå hela promenaden lika sakta som honom.
Jag som hade bråttom hem för att ta mina tabletter och göra mig iordning för att åka in till stan och träffa Boksyster.

Under tiden jag gjorde mig iordning blev det en drastisk förändring av vädret. Det började att blåsa rejält och regnet vräkte ner, så när det sedan var dax för mig att gå till tunnelbanan blev jag ordentligt blöt. Hela färden in till stan fick jag sitta i en lukt av blöt dunjacka...

Efter en god lunch på ett fint konditori skyndade jag mig hem till djuret igen. Hon ville nämligen inte gå ut och kissa i ovädret innan jag åkte och jag visste inte säkert om någon av barnen hade gått ut med henne.

Det blir tidigt sänggående i kväll för att orka med morgondagen med både läkarbesök på Radiumhemmet och julkonsert på Globen.

Barnvecka.

Igår tog Doris och jag en liten sovmorgon. Det verkade så ruggigt ute och det var så varmt och mysigt under täcket.
Jag brukar gå på ungefär samma ställen med Doris på morgonpromenaden och nu har en äldre man och hans hund börjat att gå med mig. Vilket inte uppskattas!
Jag vill gå i min egen raska takt och bara få fundera och rensa huvudet. Jag får väl ändra rutt helt enkelt...

Gjorde inget speciellt på dagen innan barnen kom hem från skolan, tog det ganska lugnt. Sedan blev det full fart. Det skulle hjälpas med läxan, skrivas på läxförhör, ordnas mellanmål och mamma hit och mamma dit.
Men det är så jag vill ha det. Att det hörs ljud från dem när de fixar med sina saker, att de ropar på mig för att fråga något och att jag få tjata (uppfostra?) på dem lite.
Det är jag och Doris som vill ha flocken samlad, då mår vi som bäst!

På kvällen såg vi Zlatans guldbollar...

Helgen.

Vad fort en helg går och vips så är det måndag igen...

Det blev en lugn och skön lördag. När vi väl vaknat till liv någon gång på förmiddagen (jag var givetvis uppe tidigare och tog mina tabletter. Ajabaja, den som slarvar!) tog vi en promenad med Doris till hundängen så hon fick leka av sig lite, och kanske att det skulle göra att hon inte klagade så mycket när vi lämnade henne för att åka till Coop för påfyllnad av skafferiet. Det fanns julknäcke nu...

Jag försökte att gå in i affären "open minded" vad gäller vårt kommande födointag men det är svårt när man är illamående och minst av allt vill tänka på mat. Dagens i-landsproblem!

När vi kom hem krattade vi ihop de sista löven och la i säckar för vidare slutförvaring på Lövsta soptipp...

Dit vi åkte med ett fullastat släp i söndags. Jag tog en runda med Doris under tiden Lasse hyrde släp och fyllde det med lövsäckar, trasiga fotbollar, en gammal vattenslang, mängder med kartonger och en välanvänd gammal toalettborste (det är mitt favoritredskap just nu och jag sliter ut dem i ett rasande tempo...).
Sedan plockade han upp oss på vägen (jag och Doris fick dock sitta inne i bilen) och vi fortsatte till soptippen. När vi åkte dit sa vi att det var så skönt att bli av med en massa skräp och att tomten nu var redo för vintern (vuxenpoäng eller?).
Vad vi inte visste då, var att den redan var i antågande, för när vi kom hem igen singlade stora snöflingor ner mot marken.

Mys mys mys tänkte jag och tände ljus och satte på julmusik.

Ma och Pa kom över på en fika (de hade med sig ett sådant där räkna-ner-ljus och en hembakt limpa) och vi åt av chokladtårtan som blev över i fredags och som har räckt hela helgen (har smusslat undan en bit till mig att mumsa på i veckan).
När de skulle åka hem, sponsrade Pa till en hämta-mat-från-restaurang middag, så Lasse fick ta Wembley (som redan hade sina "snowjogging" på sig) i snöslasket och fixa middagen.

Kvällen bestod av Dorispromenad, Ensam mamma söker och Lasses goda fruktsallad.

Ost.

För några dagar sedan avslutades min senaste undersökning, och det visade sig stämma, bloggeri är en typisk tjejgrej. 90% av er chokladsugna är tjejer och sedan har vi 10% härliga killar som nallar lite av chokladen trots att det inte handlar om lakrits, sladdar, verktyg, bilar, whiskey eller elektronikprylar. All heder åt er!

Igår gick det inte att komma ut på Internet här hemma men det gjorde inget för jag var väldigt busy och hade inte tid att skriva något på hela dagen.

Vi skulle ju ha middagsgäster igår kväll och innan dess skulle vi på en minnesstund.

Det innebar att jag plockade undan lite, tvättade badrumsmattan (visste inte om de tänkte byta blöja på den, i så fall ville jag att den skulle vara ren), dukade och gjorde fint i matrummet, skar sallad och gjorde maten (som skulle in i ugnen när vi kom hem).
När jag skriver ner det så här tycker jag att det verkar löjligt att bli så trött när jag körde min "makeover", men så var det och jag tillät mig sova en stund (visste ju att det skulle bli sent).

Efter jobbet kom Lasse och en kompis hem för vidare färd mot gravplatsen. Det var fint med alla ljus, rökelser och mängder av blommor. Vi stannade en stund och tänkte (för visst är det det man gör när man bara står där tyst, med nerböjt huvud?) och åkte sedan till lokalen där alla skulle träffas efteråt.
Hon kom inte från Sverige så de har lite andra traditioner än oss vid dödsfall.
Man träffas på sex- och tolv månaders dagen för att sörja (ganska högljutt), äta (mycket mat) och för att läsa Koranen (den här gången var det en inspelad man som pratade/sjöng). Fast vi inte förstod ett ord så blir man känslomässigt berörd och det känns väldigt speciellt när hennes killkompisar (våra gamla elever) sitter och torkar tårarna, klappar om och tröstar varandra.

Från det ena till det andra... vi hann precis innanför dörren när våra kompisar kom.
Osttemat funkade väl sådär, de var besvikna att jag hade tjuvstartat med ostkaka till lunch (det var ju faktiskt ostkakans dag igår!) och att det inte fanns någon ost i flytande form...
Annars var maten jag lagade uppskattad och deras medhavda efterrätt var FANTASTISK god. Chokladtårta med hallongrädde till. (Jag hittade resterna av den i vårt kylskåp i morse. Lucky me!)
Doris som inte har träffat någon så här liten människa förut, skötte sig jättebra och den lilla människan tyckte nog att Doris var ganska kul. Vad som inte var lika kul var att Doris (i ett obevakat ögonblick) började leka med (läs: bita sönder) bebisens tappade gosekanin. Vi fick be så hemskt mycket om ursäkt å vårt djurs vägnar. Men jag kan ju tala om att det är hennes mest populära leksak just nu!

Vi hade en väldigt trevlig kväll med Idolerna (på TV), prat, spel och mycket skratt innan vi somnade halv två.

Torsdag.

En ruggig dag när jag bara suttit inne och kurat, ja förutom när Doris behövt komma ut och kissa.
Har passat på att tvätta undan lite sommar- och höstkläder som hängt i garaget/hallen. Vilken plats det blev för våra tjocka vinterjackor!

Jag har också förberett inför imorgon då det är fullt upp.
Vi ska ha en kompis med kille och bebis på middag. Vi hade tänkt oss ett osttema eftersom killen älskar ost, och vi brukar ha lite skojigt åt det. Jag ska vara lite crazy och våga mig på ett nytt påhittat recept, får se om det blir bra. Det är bestämt att de ska stå för efterrätten annars hade en mumsig cheesecake varit på sin plats.

Men innan dess ska vi på en minnesstund för en föredetta elev som dog i cancer för ett år sedan, efter att ha kämpat i knappt två års tid. Hon begravdes på sin 19-års dag, så imorgon skulle hon fyllt 20. Hennes familj har ordnat med en minnesstund vid hennes grav och efterföljande middag (som vi tänker hoppa över för att äta med vänner hemma). Det ska bli trevligt att träffa hennes familj igen men det hade varit trevligare under andra omständigheter.

Nu hoppas jag bara på en lugn natt utan Doris gnällande. Vi försöker nämligen vara konsekventa, människorna i sin säng och hunden i sin...

Chokladasken 2004.

Nu bjuds du på 20 minuters godbitar från 2004. Det är praliner från vår vardag, Öland, Cypern, fotbollsmatcher, "nobelfesten", semesterresor, roliga miner och andra äventyr.

Oförändrat.

Tjo och tjim i stugorna! Här hemma dansar romrussin med körsbär i likör. Vid lunch fick Lasse det fruktansvärda/efterlängtade samtalet från Radiumhemmet och svaret på min DT.
Läget är oförändrat! Vilket betyder att tumörerna inte blivit större eller spritt sig till andra organ, man kunde ana en eventuell minskning av tumörerna i levern som tyder på att tabletterna gör vad de ska. Och jag kommer att glädjas över både utslag i ansiktet och diarré i fortsättningen!
Däremot kommer Lasse aldrig mer åta sig uppdraget att motta besked via telefon i framtiden. Finns det någon som anmäler sig frivilligt att göra det åt honom?

Jag hade Boksyster på besök när jag i min tur fick beskedet, och det kändes skönt att ha henne här att kramas med. Lite senare gick vi till Vällingby för att träffa Pastorn för samtal om stort och smått.

Ikväll ska vi bara vara lyckliga och ägna oss åt varandra...

Dagens måste: Gratulationer.

Tackar.

Måndag igen. Och vilket väder, storm och spöregn! Hua!
Efter tio dagar som familj, plockade barnen ihop sina saker imorse för att åka till sin pappa, kvar är Lasse, jag och det lilla djuret. Det blir så fruktansvärt tomt!
Jag känner mig som dagens väder.

De senaste dagarna har jag träffat många som läser min blogg, en del gav mig smickrande "livekommentarer". Jag har fått en härlig jultidning fullproppad med pyssel, pynt, julrecept, julgruppsarrangemang och julmöblering (?) av en kompis från Hässelby och ett väldigt fint kort med många komplimanger och önskan om välmående från släkten(?) i Hovmantorp. Jag vill TACKA alla som uppmuntrar mig att fortsätta skriva, skickar trevliga mail, kommer med blommor, ger mig små presenter, skickar kort och som bara låter mig få veta att jag är omtyckt och att de inte kan tänka sig en dag utan att lyfta på locket till min ask.

Jag mår fortfarande oförskämt bra med tanke på att DT-svaret kommer vilken dag som helst. Det känns skönt att jag slipper ta emot samtalet, men jag tycker väldigt synd om Lasse...

Firande.

Dagen började med att hela familjen var på Alvas fotbollsavslutning. Under tiden hon värmde upp gick Lasse och jag en promenad, bland en massa fina villor och trädgårdar, med Doris. Vi blev stående utmed fotbollsplanen i över två timmar så sedan fick vi väldigt bråttom hem för att äta lunch och slå in paket.

Idag har vi nämligen firat både fars dag och min brors 34-årsdag. Eftersom mormor inte vill gå ut så tog vi med paket, kaffebröd och tårta och kalasade hos henne. Det är roligt att hon, trots sin ålder på 83 år, hänger med på våra skämt. Även snuskskämten faktiskt!

Barnen (ja, vi också!) vill gärna umgås med min bror så därför fick han äta sin födelsedagsmiddag hos oss. Jag är en hyvens syster och vi vet att han tycker om tacos, därför var middagsvalet aldrig något problem.

(Jag har bajsat korvar idag, för första gången på två månader, och jag fick klämma ut dem som vanligt folk. Häftigt! Vi firade det också. Firas det som firas kan...)

Taxichaufför.

Idag har jag fått inblick i en taxichaufförs liv.

Min första körning var beställd till klockan 10 och skulle ta Adam till Vällingby för att slipa hans skridskor. Därifrån åkte vi vidare till Bromma där min bror bor. Adam inklusive hockeyprylar bytte bil och jag åkte hem.

Körning nummer två var beställd av Lasse till klockan 11.10 och skulle ta honom till Spånga Station. Han skulle nämligen ta pendeltåget till Stockholmsmässan där han och en kompis skulle tillbringa några timmar på mässan Det Goda Köket, en mässa om mat, dryck och köksutrustning. Han måste ha sett vansinnigt malplacerad ut, han som bara kan laga två maträtter och knappt vet hur en visp ser ut! Men han hade med sig en chokladask hem så jag är nöjd.

Jag var hemma några timmar tillsammans med Alva som bakade chokladbollar (hon hittade inte receptet för det stod som negerbollar i Sju sorters kakor. Hon tyckte det var konstigt eftersom det HETER chokladbollar!)

På körning nummer tre klockan 13.45, hämtade jag Adam hos min bror i Bromma igen. De var nöjda efter dagens hockeyspelande.
Jag "dumpade" Adam och Doris en bit hemifrån och fortsatte till Vällingby med Alva. Vi rusade till Systemet, som stänger klockan 15, och köpte tre flaskor Blossa 08! Snart är det jul!!
Sedan vidare till några andra butiker, och där i en av dem, införskaffades årets första julklapp! Snart är det jul!!

Hem igen för att hinna gå en promenad med Doris innan dagens sista körning, den som klockan 17.10 skulle ta Lasse från Spånga Station hem till Vällingbyvägen och middagsbordet.

Puh! Nu ser jag fram mot en skön kväll i soffan framför Stjärnor på is, och kanske att Alva bjussar på en och annan chokladboll...

Smedenträff.

Igår var en lugn dag. Efter morgonpromenaden tog Doris och jag det lugnt (tvättade bara en maskin tvätt) fram till lunch då Adam med kompis kom hem från skolan och vill ha något att äta. Curlingmamman stekte korv och kokade makaroner till killarna som bänkat sig framför datorn.

När Lasse kom hem gick vi en sväng med Doris, jag tycker det är mycket roligare att gå när man har sällskap. Sedan ägnade jag en stund åt att försöka få mitt hår rakt, eftersom vi skulle gå bort på kvällen. Tack gode gud för plattången!

Vi är ett gäng kollegor, som har jobbat tillsammans på Smedshagsskolan, som brukar träffas några gånger per år. Vi turas om att stå för spektaklet, som alltid är väldigt trevligt och bjuder på många hysteriska skrattanfall. Igår var inget undantag.
På skoj brukar vi kalla träffarna, Tjejkväll med Lasse (eftersom han är den enda deltagande killen) och det såg man verkligen bevis på igår kväll när en del handväskor hade blivit parkerade under ett bord. Jag var bara tvungen att föreviga...

Ma och Pa spenderade fredagskvällen med barnen och djuret. Jag tror alla inblandade var nöjda med den lösningen.

Rödluvan.

Sedan datortomografin i tisdags har jag haft två bra dagar. Just nu tänker jag att det inte finns NÅGOT jag kan göra åt saken, jag är noga och tar (om än motvilligt) mina tabletter på bestämd tid och låter giftet droppa in när det ska. Det som händer i min kropp händer, jag kan inte styra över det.

Gårdagen började med att Lasse körde Adam till skolan och jag såg till att en sur Alva (jag kom på henne med att fuskborsta tänderna genom att kleta tandkräm i munnen, för luktens skull. Precis som om hon borstade tänderna för min skull!! Korkat!) kom iväg som hon skulle. Sedan tog vi Doris på en väldigt kall och hal promenad. Eftersom Lasse hade "sovmorgon" hade vi sällskap av varandra hela förmiddagen. Vardagslyx!

På eftermiddagen hade jag beslutat mig för att kratta löv och plantera tulpanlökar. Det var lättare sagt än gjort, jag orkar ju ingenting! Men jag tog många pauser och kämpade på. Löven blev till högar och lökarna kom i jorden så jag är nöjd.

På kvällen lekte jag Rödluvan och gick till mormor med en påse lussebullar tillsammans med min syster. Mormor bjöd på fika och vi hade trevligt.

Mindre trevligt var programmet jag rekommenderade er igår. Lasse och jag satt nära varandra och tittade. Men jag behöver ingen film, för det där är min verklighet och jag vill inte spä på eländet ytterligare. Vi mådde dåligt båda två och gick och la oss med varsin klump i magen.

Kön?

Jag har lagt till en ny undersökning där jag vill veta om du som öppnar min chokladask är kvinna eller man, men det låter så vuxet, så vi säger tjej eller kille istället. Jag har uppfattningen att det här med bloggar är en typisk tjejsak. Att det är flest tjejer som skriver och kanske även läser. So prove me wrong!

Vill även passa på att göra lite reklam för ett program som visas på svt 2 ikväll klockan 21.30. Det heter Himlen kan vänta, vilket påminner om namnet på vår bok, Livet kan inte vänta. Det handlar om samma sak, nämligen människor som drabbats av en dödlig sjukdom, hur de lever sina liv och tar vara på det. Programmet handlar inte om döden utan om livet, precis som boken, och är tänkt att vara till stöd och tröst för andra drabbade och anhöriga. Jag tror det kan vara bra och tänker i alla fall titta.

Lussebullar.

Det är synd att det här inte är en lukt- och ljudblogg, för då hade ni känt lukten av nybakta lussebullar till ljudet av Lasse Berghagens julskiva. Äntligen!

Idag har jag hunnit med att köra Lasse till jobbet, gå ut med Doris, köra Adam till skolan, handlat i "blippaffären" (Coop), varit på apoteket och hämtat ut medicin, tagit en eftermiddags "nap", mött Alva när hon slutade skolan, bakat lussebullar och hämtat Lasse från jobbet. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk!

Det är konstigt det här med att sova en stund på dagen. Som frisk kunde jag ibland tycka att det var skönt att vila/sova en stund på dagen vid behov, utan att tycka att det var särskilt konstigt. Men när jag gör det nu, som sjuk, tycker jag att sjukdomen "tar över", att jag ger vika för den och det tänker jag aldrig tillåta den att göra. Därför vilar/sover jag sällan trots att jag är så trött att ögonen går i kors och huvudet ramlar ner mot bröstkorgen. Smart eller korkat? Inte vet jag...

Ikväll är det "myssim" (låter det lite homo??) för Lasse och min bror. Jag och barnen får mysa tillsammans med bönderna (och lussebullar?) i TV-soffan.

Fjällenresa.

Sedan jag fick mitt återfall i december 2006 har jag fått ställa in/avboka två planerade och inbokade resor. Det resulterade i stor besvikelse för oss alla fyra och jag har därför bestämt mig för att bara boka sista-minuten resor hädan efter. För då vet jag med säkerhet att jag mår bra och kan komma iväg.

Igår frångick jag den regeln och bokade en stuga i Sälen till mitten av januari då en kompis "flyr" dit för att fira sin 40-årsdag. Meningen var att vi skulle dyka upp som gubben i lådan och överraska henne, men eftersom jag inte är så bra på överraskningar, så vet hon redan om att vi kommer...
Förrutsatt att jag mår bra och inte har blivit så mycket sämre.

Vilket datortomografin jag ska göra idag, kommer att ge mig svar på. Som jag har mått den senaste tiden och med tanke på att jag har ont så förstår jag att det nog kommer att visa sig att det har blivit värre och tyvärr också spridit sig.
Jag försöker att tänka positivt, att jag mår dåligt och har ont för att medicinen är så himla effektiv. Men det, mina vänner är inte alltid så lätt när man har en snyltgäst som ligger på lur i kroppen och vars enda uppgift är att föröka och sprida sig.

Undersökning idag och svaret om en vecka. Fram till dess, en ångestfylld vidrig väntan.

Utmaningen.

För några dagar sedan blev jag utmanad av min Boksyster att avslöja sju alldagliga och lite oväntade saker om mig själv, sen skulle jag i min tur, utmana sju personer.

Så här kommer lite onödigt, intressant, tragiskt, roligt och oväntat vetande om mig:

* Det är ingen idé att skicka kedjebrev-sms-mail till mig för jag är en sådan som alltid bryter dem.

* De som känner mig skulle nog säga att jag har bacillskräck. (Bara för att man inte får ha tunnelbanebyxor på sig hos oss...)

* Jag är höjdrädd. Vilket också inkluderar andra, kända och okända, människor som inte heller få stå i närheten av någon hög höjd när jag ser.

* Jag har lite svårt för fötter...

* Jag måste lukta en gång till på sådant som luktar illa.

* Jag tycker om att klämma finnar och pormaskar, vilket drabbar mina familjemedlemmar titt som tätt.

*Och slutligen detta inte helt otippade avslöjande, jag älskar min man, mina barn och choklad.

Hockey.

Idag har vi haft fint besök från Öland. Min syster har kommit till Stockholm för att jobba en vecka, hon ska lära nyutbildade livvakter att bli lika duktiga som hon. Tror jag, för allt är väldigt hemligt...

Vi har umgåtts hela dagen, med ett avbrott på några timmar när jag var och tände ljus vid lilla Boksysters grav tillsammans med Boksyster och Fotografen. Det var väldigt stämningsfullt med alla ljus som lös på gravarna och i minneslunden.

När jag kom hem igen hade de middagen klar så det var bara att sätta sig till bords. När middagen och marängsvissen var uppäten satte vi på oss våra varmaste kläder för att åka och titta på när min lillebror spelade ishockeymatch. Vi hejade oss alldeles hesa. Eftersom det är skoldag i morgon kunde vi inte stanna hela matchen, men det stod 5-4 till lillebrors lag när vi åkte så vi hoppas att de vann.

Full fart i dag igen, alltså...

Dagens måste: Dunjackan.

Minisemester.

Helt oväntat kom Adam och Alva till oss redan i fredagsmorse. Lasse och jag hade sedan tidigare bestämt oss för att åka och hälsa på hans syster i närheten av Arkösund från fredag till lördag, så barnen fick packa ner lite saker och följa med.

Vi hade två härliga dagar där. Det var kallt men solen sken på vår promenad ner till vattnet. Tyvärr var det jaktsäsong i området så det sprang omkring skällande hundar och skjutglada jägare i skogen där vi tänkt att släppa Doris lös. Hon tog sig för övrigt ett dopp i havet. Burr vad kallt!
Vi åt god mat, tittade på Idol, åt godsaker (de hade köpt en Aladdin så att jag skulle få alla körsbär i likör), spelade spel och hade väldigt trevligt. Alva gjorde en pumpa läskig och fin och den fick stå och lysa på trappen. Lasse och Adam spelade Psp i brist på den vanliga datorn och dess spel.

Vi sov i Lillstugan och det är så mysigt att sova allihopa tillsammans på liten yta tyckte barnen som ville vara kvar en hel vecka någongång.

Vi var bjudna på kalas i Älvnäs på lördagskvällen så vi åkte direkt från Arkösund dit. Det var en barndomskamrat till Lasse som fyllde år (det var han som förgyllde Lasses kalas med Berts fräckisbok!) och han bjöd som vanligt på fantastisk mat i mängder.

Det har varit två intensiva dagar och jag känner att jag har lite svårt att "hänga med" när det händer så mycket. Men det kanske friska också har.
Jag har dessutom haft en diarré som inte har velat ge med sig trots tabletter och det gör mig lite orolig. Har jag cancer i magen nu också? Fan, vad trött jag är på att vara så här orolig och ha sådan ångest över att det kanske har spridit sig.