Två år

Nu har det gått ett halvår sedan min senaste uppdatering, och alltså
två hela år sedan Ulrica somnade in.

En sådan här dag är det mycket minnen som kommer tillbaka, både jobbiga och bra. Jag minns precis hur det var den där morgonen för två år sedan. Samma morgon hade en granne valt att ända sitt liv, vilket innebar att hela gatan var full av polisbilar, gråt och skrik.
Jag och Ulrica hade i alla fall fått tid på oss att förbereda för den här dagen och tiden som skulle följa och det är det ju inte alla som får.

Vad har då hänt i mitt liv det senaste halvåret?

För drygt tre veckor sedan gick min mamma bort. Den sista tiden fick hon allt svårare att gå och hon var därför på Karolinska sjukhuset för att göra något åt sin dåliga fot som bara blivit sämre och sämre under en längre tid. Eftersom risken var överhängande för blodförgiftning var den enda möjliga åtgärden amputation. Det hann dock aldrig gå så långt som till operation för på natten mellan den 24 och 25 januari stannade hennes hjärta och trots att personalen fick igång det igen återfick hon aldrig medvetandet och hon somnade in, lugnt och stilla, knappt ett dygn senare. Både jag, mina systrar och min systerson var där och det kändes bra att alla hann dit och fick vara med på slutet.
Just nu är det fullt upp med förberedelser för begravningen, bouppteckning och inte minst med att försöka hitta ett nytt hem till Miss, mammas elvaåriga innekatt (någon som är intresserad av en ny bekantskap?).

Mycket mer positivt är att jag och Anna har bestämt oss för att flytta ihop och varje helg går vi på lägenhetsvisningar. Det är en spännande tid med många tankar och drömmar, men det kommer bli ännu mycket bättre när vi väl bor ihop. Jag är så lycklig att jag har Anna.

Det funkar jättebra mellan Adam och Alva och Anna och även om fotbollsträningar tar en stor del av deras fritid så försöker vi hinna med att göra saker tillsammans då och då.
Häromdagen firade vi Adams 17-årsdag (stor kille!). Då var både mormor, Ulricas bror med sambo och Ulricas syster från Öland med. Det var väldigt mysigt och nu har Alva beställt ett liknande kalas då hon fyller 14 (vad hände med mina små barn?) nästa helg.

Doris trivs väldigt bra på dagis. Varje morgon sitter hon i baksätet och gnäller längtansfullt när vi åker dit. När vi stannar utanför börjar hon skälla och sedan gnäller och skäller hon om vartannat ända till dagisfröken släpper in henne. Sedan är hon tyst hela dagen tills jag kommer och hämtar henne igen.
Hon har blivit mycket mer social med de andra hundarna på dagiset. I början var hon så reserverad men nu tar hon för sig precis som hon ska. Det är skönt att hon trivs så bra.

Det är också skönt att jag har mina Doris-barnvakter Ulla (Ulricas mamma), Barbro och Leif (Annas föräldrar) och morsan och farsan (min syster med sambo). Utan dem skulle jag och Anna inte kunna göra en bråkdel av allt vi gör. Här är några av de saker som vi hunnit med det senaste halvåret:
Konserter med Dolly Parton, Peter Jöback, Paul McCartney och Killer Queen (gissa vilken musik de spelar...).
Resor till London och Paris (i London såg vi musikalerna Blood brothers, Wicked, Billy Elliot och Wizard of Oz).
Spamalot, Zpanska flugan, The Show of Christmas (Coops Globenkonsert som vi brukar se varje år).
Vi har tillbringat en helg på Fårö (vi bodde faktiskt i Ingmar Bergmans hus).
En häftig grej var Phantom of the Opera, en livesändning på bio från Royal Albert Hall.
Vi har sålt saker på en loppis i Malmköping och haft massor av spelkvällar.
Och i förrgår var vi på Cirkus och såg Özz Nûjens show.
Förutom detta har vi så klart varit på Norra Brunn otaliga gånger och även på Magic Bar (där jag också hunnit med att gå en trollerikurs!).

Det ser mycket ut när man radar upp det så här (och ändå har jag antagligen glömt en del), men det handlar ju bara om att göra sådant man tycker om och ta tillvara på den tid man får.

Nu ska jag gå och hämta Lill-Wembley som i dag är på service precis bredvid Doris dagis. Wembley, som vi köpte bara några veckor efter Ulricas diagnos, har till slut bytts ut mot en lite mindre, men nästan exakt likadan bil.
Efter det ska jag hämta Doris så vi kan åka ner till graven för en promenad och för att tända ljus. Ulricas pappa har fått en grav nästan bredvid Ulricas, så det blir antagligen två ljus som ska tändas, om inte Ulricas mamma redan hunnit dit i dag.

Ta vara på er och era liv och ha en fantastisk vår, det tänker i alla fall jag ha.