söndag 31 januari 2010

Adam 15 år.

Sedan jag skrev sist har det varit full fart.

Fredagsmorgonen började tidigt med ett besök på vårdcentralen för att lämna blodprov. Fort hem igen för att gå på promenad med Doris och samtidigt följa med Alva till skolan.
Under promenaden ringde rörmokaren och undrade om jag var hemma så han kunde komma förbi och förbereda inför måndagen. Så det var bara att skynda hem med raska steg och en trött kropp.
Han blev kvar ett tag och sedan droppade barnen hem från skolan igen. Ingen vila där inte.

På eftermiddagen hade Ma erbjudit sig att hjälpa mig inför lördagen så hon tog ett varv med dammsugaren, diskborsten och dammtrasan innan hennes middag med Pa väntade.

Efter vår tacomiddag spelade barnen och Lasse ett parti Monopol innan vi såg Let´s dance och åt kladdkaka med glass. Vi stupade i säng efter en sen paketinslagning.

Adam är morgonpigg efter mig så för att hinna sjunga för honom innan han vaknade så blev morgonen relativt tidig med tanke på den sena kvällen.
Han hade inte önskat sig något speciellt men vi vet att märkeskläder och spel till PS3 ligger högt i kurs nu så därför blev det en hel del sådant.Jag ville också att han skulle få något mer "hållbart minne" och har tittat runt lite på litografier. Det blev till slut en Yrjö Edelmann.Adam var väldigt nöjd med alla presenter, både de från oss och övriga gäster.På kvällen blev det ett lagom 15-års firande med smörgåstårta, ost och kex och slutligen chokladtårta med grädde. Mycket prat och skratt med trevliga gäster som avslutades med Buzzspel innan de åkte hem i den tiogradiga kylan.

onsdag 27 januari 2010

Onsdag.

Barnen har varit här ett par dagar nu och det lunkar på som vanligt.

Jag ser till att de kommer iväg till skolan mätta, hela, rena och med rätt saker i skolväskan.

Det är promenader med Doris i skiftande väder och sedan ligga ett tag i soffan för att ta igen mig. Har jag tur hinner jag först till Alvas saccosäck...Tvätta någon maskin tvätt, planera och göra middagen, läxläsning, träningar och kanske en stunds samvaro alla fyra framför TV:n innan det är läggdax.

Jag önskar att jag hade orkat mer. Att ta bilen någonstans, gå en sväng i Vällingby, vara lite social och träffa någon, lyfta luren och ringa någon och uppdatera bloggen lite oftare. Men till det finns ingen ork. Trots att jag inte har ont längre räcker orken bara till att få vardagen att fungera.
Jag brukar ofta tänka på Dossyster som ville, orkade och gjorde så mycket fast hon hade så ont. Hur kunde hon? Var fick hon kraften från? Varför kan inte jag?
När jag tänker på henne tycker jag att jag ska ta mig i kragen och skärpa till mig. Men sedan tänker jag på att det är min behandling som kanske slår ut mig så här och då är det ju inget jag kan styra över.

Men vid närmare eftertanke så har jag orkat få till lite firande för Adam på lördag och renovering som startar på måndag så jag kanske inte är helt slut som människa ändå.

måndag 25 januari 2010

Helgen.

Nu har jag mixtrat klart med kortisonet. Jag har hittat en dos där jag slipper den värsta smärtan i levern och de värsta biverkningarna av kortisonet. Det gör att jag har mer ork och lust och känner mig mer aktiv och positiv.

I fredags förmiddag började jag och Doris med en lång och skön promenad. Vi hann precis hem igen för att jag skulle hinna äta lite lunch innan datortomografin. Man får nämligen inte äta på tre timmar innan undersökningen börjar för att bilderna ska bli så bra som möjligt och jag hade en tid bokad till klockan två. Lasse hämtade mig så att jag hade god tid på mig att dricka upp vattnet innan resan in och ut ur röret började. Jag är så tacksam över att han är med mig på alla sjukhusbesök. Det betyder så mycket.

Pa hade erbjudit sig att se efter vårt lilla hjärta under tiden vi var på sjukhuset. Så när undersökningen var gjord passade vi på att hämta våra beställda mosaikplattor och köpa det kakel vi behöver till badrummet.
Stackars Wembley, som han fick kämpa hem med all last!

Fredagskvällen spenderade vi i soffan framför Let´s dance och en mumsig blåbärspaj.

Jag har haft lite funderingar en längre tid kring det här med Adams present. Att han fyller 15 känns lite "stort" och därför vill jag ge honom något speciellt/fint/vettigt.
Det har gått fort den sista tiden och i lördags fick jag lite panik över att det bara var en vecka kvar till den stora dagen.
Men det jag kom på och det vi i all hast åkte iväg och köpte är jag väldigt nöjd med. Det ska bli väldigt spännande att se vad han tycker.

När vi köpt paketet åkte vi och handlade förnödenheter till hans bjudning och fortsatte sedan till blippaffären för att fylla på köksskåpen en aning.
Väl hemma igen började vi röja lite i våra förråd för det är mycket som måste plockas undan och skyddas inför renoveringen.

En god fiskgryta, hemmagjord semla och det sista avsnittet av Stjärnorna på slottet fick bli lördagskvällens begivenhet. Det är nästan pensionärsvarning på den meningen...

Söndagen började med en skön, lång och vårlik promenad med Doris. Solen lös, fåglarna sjöng och vi blev lagom röda om kinderna. Sedan fortsatte vi med att röja, plocka undan och planera inför renoveringen. Det är mycket att tänka på!
Framåt eftermiddagen kom Ma och Pa hit för att byta gardiner, baka matbröd och sätta upp de sista reglarna i badrumstaket.

På kvällen åkte Lasse och hämtade Alva som ville komma hit för att se Köpinggänget tillsammans med oss och slippa åka buss till skolan idag. Mysigt!

Idag börjar en barnvecka och då är allt som det alltid borde vara.

torsdag 21 januari 2010

Sömnbrist.

Min sömn är inte vad den borde vara. Jag sover ungefär tre timmar per natt och det är på tok för lite för att vara jag.
Oftast somnar jag på en gång jag lagt mig men vaknar efter tre timmar av att jag har ont eller att jag är kissnödig. När jag sedan ska somna om igen är det omöjligt.
Det är då jag funderar över vad Adam ska få i present, om jag har fått spridning till hjärnan, om vi kan klippa Doris fast det fortfarande är ganska kallt ute, om, var och när vi kan åka någonstans, om vi skulle klara av att ta hand om en av alla ledsna skadade bebisar från Haiti men framför allt funderar jag på renoveringen som jag blivit arbetsledare för.Det är inte så att jag ska stå här som en liten Dooz (från Fragglarna) med hjälm på mig men eftersom vi anlitat egna företag istället för att anlita ett företag som står för hela konceptet så har det blivit jag (helt naturligt eftersom jag är hemma på plats) som ska se till att allt klaffar.
Dessutom är det ganska mycket som måste flyttas på och plastas in före själva arbetet börjar.
Jag är en sådan som måste ha koll på allt innan arbetet sätter igång även om det krävs mycket tankeverksamhet. Det skulle inte fungera för mig att stå och klia mig i huvudet och försöka lösa problem när väl arbetarna är på plats.
Men... jag tycker det ska bli spännande och kul. Och framför allt fint när det blir klart!

Doris och jag var ute på promenad redan strax efter åtta imorse eftersom jag skulle på utvecklingssamtal med Alva på förmiddagen.
Det blev ett samtal som mest kom att handla om hela Alvas situation och inte bara skolan. Redan förra veckan kom signaler om att allt inte var helt bra och jag kan förstå att min sjukdom är en bidragande orsak men jag tycker faktiskt att vi lever ett ganska bra liv när barnen är här hemma trots det.
Vi kom fram till att jag, pappan och läraren tillsammans ska få Alva att må bättre på de plan vi kan.

Vi har bestämt att ha lite extra firande för Adam när han fyller år trots att jag inte orkar fixa så mycket själv. Så idag har jag beställt smörgåstårta.

Efter jobbet började Lasse med hjälp av Pa regla upp för takpanelen så nu börjar saker hända i Arnes gamla badrum...

onsdag 20 januari 2010

Thorax.

Imorse kom Ma och hämtade Mysko för att gå med henne på morgonpromenad. De skulle gå ner mot vattnet, mata fåglarna och fortsätta strandpromenaden mot Hässelby. Där skulle Pa ta över djuret tills vi kom för att hämta henne.

Min förmiddag blev således lugn (och väldigt ensam!) innan Lasse kom hem från jobbet och hämtade mig för vidare färd mot Thorax och ultraljud av mitt hjärta.

Det var en ny upplevelse. När jag har kontrollerat hjärtat förut har jag legat fastspänd på en alldeles för smal upphöjd brits med ena armen rakt ut för att få kontrast i armvecket. Sedan har de fört en stor kameralik maskin så nära min kropp jag klarat av. Så har jag legat utan att röra mig, knappt andats eller ens funderat på att tänka i ca 15 minuter. Inte det roligaste jag gjort!

Idag fick jag ligga i ett nedsläckt rum på en bred fluffig brits utan att någon stack hål i min hud. För att ultraljudsmaskinen skulle glida bra kladdade de på salva och sedan skulle jag bara ligga och slappna av i 20 minuter. Det var mycket bättre!
Det första utlåtandet var att mitt hjärta såg ut att fungera utmärkt. Nu återstår det att se om Dr Lidbrink säger samma sak.

Innan vi åkte och hämtade Mysko igen svängde vi förbi rörmokaren som har hand om renoveringen av vårt badrum för lite kompletterande uppgifter. Och tur var väl det för då kom han på att de behövde höja väggduschen för att Lasse skulle kunna stå under den...

Kvällen har Lasse och min bror tillbringat i en alldeles för kall simbassäng. Under tiden har jag och det långhåriga djuret legat i soffan och tagit igen lite förlorat mys från dagen.

Jag har även börjat förbereda Adams 15 års-firande och på allvar börjat fundera över vilken toalettpappershållare vi ska ha i nya badrummet. Det är inte klokt hur många sorter och utföranden det finns att välja mellan. Dagens i-landsproblem eller?

tisdag 19 januari 2010

Gargamel.

Igår ringde jag Radiumhemmet och talade om att jag var trött på min svullna mage/lever och på att ha ont. Jag undrade om jag kunde börja med kortison för att få ner svullnaden och därmed eventuellt få mindre ont. Jo det gick bra. Då undrade jag om jag kunde mixtra med dosen tills jag själv var nöjd. Även det gick bra.
På min fråga om jag skulle sätta ut de mediciner som skulle kunna påverka resultatet av undersökningarna jag ska göra i veckan fick jag inget svar. Jag tycker det låter märkligt att göra undersökningar på organ där jag tar preparat för att "göra det bättre". Hur tillförlitligt blir då resultatet/provsvaret?!

Igår kväll fick jag äntligen min efterlängtade fruktsallad. Lasse skär äpple, päron, banan, kiwi och extra mycket apelsin i extremt små bitar. Den får gärna goffa till sig över natten men inte igår för jag var för sugen...

Idag känner jag mig som Gargamel, den elaka trollkarlen i smurfarna, när jag mixtrar med kortisondosen. Men faktum är att det redan känns lite bättre. Jag hade tänkt att gå till mormor för att fira hennes 85-årsdag ikväll. Men hon vill absolut inte att någon kommer. Tråkigt men man måste väl göra som hon vill. Så nu måste jag klura ut något lämpligt platt paket som går ner i hennes brevinkast...

måndag 18 januari 2010

Virke.

Igår började dagen med en mysig gemensam frukost. På vardagarna försöker vi alltid äta tillsammans de veckor barnen är här men då har alla så bråttom. På helgerna får barnen sova ut och då brukar det bli flera olika frukostsittningar.
Men igår satt vi länge och åt tillsammans. I like!

Sedan hade Adam träning och försvann iväg. Han har bytt lag inom AIK (och spelar nu i AIK:s bästa p-95 lag. Stolt mamma!) vilket innebär att det kommer att bli fler träningar, matcher och läger. Tråkigt för oss men kul för honom.

Min söndag kan nog inte beskrivas med annat än anus. Jag hasade omkring med en stor mage innehållandes en svullen ömmande lever, en lagom irriterande huvudvärk och lite feber på det. Jag gjorde då något oerhört korkat. Nämligen att googla på symtomen och dess smärtlindring. Alla länkar ledde mig till Palliativ vård det vill säga vård i livets slutskede.
Så under tiden jag hasade omkring i livets slutskede och i tron om att hela buken och hjärnan var full av metastaser så åkte Lasse och Alva till byggmarknaden.
De beställde mosaiken till badrumsgolvet, köpte reglar och takpanel till badrumstaket och mängder av olika skruvar.
Nu måste jag bara bli lite piggare så att jag kan börja måla panelen för det kan inte Lasse. Det räcker med att titta på garagedörrarna, där vi målade en var, för att förstå varför jag måste bli piggare. Hans dörr blev katastrofal!

På kvällen spelade Lasse och barnen sällskapsspel och vi åt äntligen upp den kallrökta laxen som Adam suktat över hela veckan innan vi bänkade oss framför Köpinggänget.

söndag 17 januari 2010

Bak.

Igår var Alva och Doris med Ma och Pa till Lövstaskogen. De fyllde på mat till småfåglarna och fortsatte sedan till Gåseborg där de åt matsäck. Det blev en utflykt på flera timmar och Doris var helt slut efteråt.

Under tiden de var borta så låg jag i soffan och slumrade och Adam satt bredvid och spelade PS3.

När alla var "röjda ur vägen" kunde Lasse hänga tvätt, diska, dammsuga, få upp julsakerna på vinden och dra åt skruvarna i vår sängram. Det ska man göra på alla möbler efter ett tag men hur ofta gör man det??
Vi fick oss en tankeställare när vi bäddade rent i Adams säng för en tid sedan och två av benen lossnade och hela sängen rasade ihop. När vi kände på de två som fortfarande satt kvar så var de också på väg att lossna.
Så nu försöker vi ta möbel för möbel och vi blir alltid lika förvånade över hur mycket man kan efterdra trots att man dragit åt allt vad man orkat från början.

När jag vaknat till liv igen hittade jag några ägg i kylskåpet som inte ville vara med så länge till. Så jag förvandlade dessa (och lite andra ingredienser) till en sockerkaka och en cheesecake. Det var kul att ha ork och lust till att baka för det var väldigt länge sedan.
Och eftersom jag blev blåst på fredagens fruktsallad (blev erbjuden en skalad apelsin trots cockerspanielögon) så insåg jag att om jag ska få något lördagsmys så gällde det att fixa något själv.

fredag 15 januari 2010

Samtal.

Igår eftermiddag ringde Alvas lärare. Hon talade om att Alva var ledsen och att hon tänkte skicka hem henne. Hon undrade också om det var något speciellt som hänt och hur det var med mig. Jag talade om att jag har ont och ofta ligger i soffan vilket jag tror påverkar båda barnen mycket att se.
När vi lagt på tog jag Doris för att möta Alva men vi gick om varandra och möttes inte förrän jag var tillbaka på uppfarten.
Då hade även Lasse kommit hem och vi satte oss alla tre för att prata om vad som gör henne ledsen och vad vi kan göra åt det.
För att göra henne lite gladare tog vi en sväng till Vällingby för att köpa strumpor (som hon var i akut behov av) och ett paket eftersom hon ska på tjejmiddag ikväll (och man kan inte komma tomhänt!).

Efter middagen som bestod av våfflor (jag var faktiskt sugen på det igen efter mitt våffel/bokmingel där det blev lite för mycket!) så åkte vi och tittade på kakel innan vi fortsatte till Solna för att hämta Adam från träningen.

Adam, som bytt lag och fått en ny tränare, ville att jag skulle prata med honom om min sjukdom. Så när vi ändå var där passade jag på att prata med honom om vår/Adams situation. Det blev ett väldigt bra samtal. Tränaren tackade mig flera gånger för att jag berättade så öppenhjärtligt för honom och han lovade att finnas till hands för Adam. Det känns bra.

Gårdagen blev jobbig men idag är det en ny dag.

Jag och Doris följde med Alva till skolan och fortsatte sedan på en liten runda. Doris tycker om att vara ute i det här vädret för när vi kommer hem så sätter hon sig demonstrativt bortvänd från mig och den öppna dörren och hon vägrar titta på mig när jag ropar in henne. Hon brukar få sitta så tills jag klätt av mig ytterkläderna då lunkar hon sakta in med uppgiven min och lågt hängande svans. Då är det svårt att hålla sig för skratt.

Fredagskvällens aktiviteter blir:

* Tjejmiddag för Alva.
* Tacomiddag för oss övriga.
* PS3 spel för Lasse och Adam.
* Let´s dance för mig.
* Och kanske, om jag ber med mina snällaste ögon, Lasses fantastiska fruktsallad som fredagsmys.

onsdag 13 januari 2010

Promenad.

Efter att ha sovit hela natten och vaknat utvilad gick jag upp med den övriga familjen (ja, okej Doris snoozade!). När det var tomt och tyst i huset gjorde jag henne sällskap i den fortfarande varma sängen ett par timmar innan vi tog vår promenad. Till Doris stora glädje orkade jag gå till hundängen där hon kunde springa lös. Det blev en härlig promenad för både mig (i snowjoggings ärvda av mormor) och djuret (som slapp sin jacka) i lagom kyla och snötäckt natur.

Det är skönt att kunna "blåsa" ur hjärnan från alla tankar när jag är ute och går. Men det är konstigt att det kan vara sådan skillnad på tankarna nattetid och under mina promenader. Promenadtankarna är så positiva.

Dreglar fortfarande över resor på nätet men vågar inte boka något. För tänk om jag blir sämre och inte kan åka. Eller om jag blir så dålig att jag aldrig mer kommer kunna åka. Klurigt det där! Men något måste hända. Så lite tid så mycket "vilja hinna med"!
Jag kanske helt enkelt ska nöja mig med badrumsrenoveringen som ligger i faggorna så länge.

tisdag 12 januari 2010

Labil.

Nu är barnen här igen och i och med det behövde kylskåpet uppgraderas. De veckor vi är själva så löser det sig alltid med maten på ett eller annat sätt men när barnen är här vill jag att det ska finnas flera sorters pålägg, frukter, grönsaker och middagar att erbjuda dem.
När vi ändå var i affären passade jag på att köpa årets första tulpanbukett. Så nu står en härligt lila bukett på vardagsrumsbordet.

Det är vanligt att barnen den första och sista dagen de är hos oss har lite tråkig attityd. Jag förmodar att det beror på bytet av familj och boende. Men jag har viss förståelse för det kan inte vara roligt att flytta emellan hela tiden.
Igår var det Alvas tur att komma hemdundrande och vara "tråkig". Hon ville diskutera sommarveckorna och vem som ska få vilka.
Eftersom jag lever lite från dag till dag just nu hade jag ingen större lust att gå in på någon djupare diskussion om något som är aktuellt om fem månader.
Vilket gjorde att stämningen inte var på topp under middagen.

Jag sover dåligt (tre timmar per natt är för lite va?) och känner mig väldigt labil just nu. Det är jobbigt att ha ont varje dag (även om det börjar bli vardag) och inte veta varför. Tankarna om att hela buken är full av tumörer ligger nära till hands.
Det är så mycket jag vill hinna med innan jag är för sjuk och innan jag har så ont att jag inte klarar av vissa saker. Det jag hade planerat in under hösten gick om stöpet på grund av biverkningar och att jag hade så ont. Jag tycker inte om att sjukdomen försöker tar befälet.

Nästa vecka ska en ny hjärtkontroll och datortomografi göras vilket också bidrar till mitt labila tillstånd. Men fram till dess njuter jag av mina tulpaner, snön, familjen (djur inkluderat) och resesajter på nätet.

Dagens måste: Gnäll!

söndag 10 januari 2010

Helgen.

Torsdagens behandling gick bra. Pa var här och kelade med vårt lilla hjärta under tiden vi befann oss på Radiumhemmet. Det tar lite längre tid att få behandling nu när allt ska in intravenöst i stället för i tablettform som tidigare. Men det gör inget för då får vi mer tid att mysa och sova tillsammans i sjukhussängen. Vi blev även serverade salta pinnar och julmust. Hon är så rar vår sköterska.

I fredags kände jag mig fortfarande pigg och hade lite krafter kvar av premedicineringen från dagen innan så när Lasse jobbat klart åkte vi till Fliesbergs i Bro och fyndade lite kläder på rean. Det är ju någon som fyller 15 snart...

Lördag och söndag har dock inte resulterat i några hårresande aktiviteter utan jag har varit ganska nöjd med livet i soffan. Lasse däremot var med en kompis och såg Avatar på bio i lördags och tvättade bilen i dag.
Under tiden Wembley blev ren så var Ma och Pa här och rengjorde vårt hem (och gullade lite med Doris!).

I morgon kommer barnen hit och då blir det full fart igen. Jag ska vila lite till tills dess så jag orkar med deras tempo.

onsdag 6 januari 2010

Kattunge.

Idag var Lasses sista dag på jullovet. Det är trist att han ska jobba igen för det har varit så skönt att han varit hemma när jag känt mig klen. Han har fixat det mesta under tiden jag legat i soffan och haft ont.

Efter att Lasse och Doris gått en liten kissrunda (jag hoppas att det bara är Doris som kissar i alla snövallar!!) så åkte vi till min lillebror.
Han och hans tjej hade varit och hämtat en ny liten kattunge igår och på vägen hem hade deras bil gått sönder. Så idag var vi välkomna att titta på lilla Nero och hjälpa min bror att bogsera bilen till ett varmgarage där han kan fixa med den utan att frysa ihjäl.När bilen var på plats åkte vi vidare till byggmarknaden för att titta på kakel/mosaik till nya badrummet. Det finns en hel del att välja på men inte det vi vill ha så jakten fortsätter. Men vi gick inte tomhänta därifrån, nejdå, en påse sand fick följa med oss hem så nu är det färdighalkat på uppfarten.

I morgon får jag behandling igen och det känns inte kul. Hur kommer jag må den här gången? Hur kommer min lever reagera på mer medicin? Kommer jag få ännu ondare? Många frågor och den som lever får se...

tisdag 5 januari 2010

Tisdag.

Vad roligt det varit att få reda på var ni bor! Men det innebär ju att jag kommer att fundera ännu mer på er när vi åker igenom/passerar olika städer/orter...

Igår gick Doris morgonpromenad till vårdcentralen. Lasse väntade utanför med henne under tiden jag lämnade några rör blod inför behandlingen på torsdag.
Sedan gick vi hem igen för att köra barnen till deras pappa och på vägen hem tog vi en repa i blippaffären för att fylla på vårt tomma kylskåp.

Idag har vi varit i kontakt med de som ska renovera vårt badrum och de har planerat in det till i början av februari. Så nu börjar det närma sig.

Jag fick även ett samtal från sjukhuset att mina levervärden var lite förhöjda så de sänker dosen en aning på torsdag. Jag ville veta orsaken till varför jag har ont. Om det beror på att medicinen angriper tumörerna och då orsakar smärtan eller om levern är så påverkad av all stark medicin jag fått de senaste tre åren att den nu inte klarar av mer. De kunde inte svara mig utan sa att jag får ta det med Dr. Lidbrink vid nästa "date". Det är jobbigt med ovissheten och oron.

Ett besök i Vällingby hanns också med innan affärerna stängde. Först apoteket och nya tandborstar sedan lunch på Vällingehus (jag åt Lasses pizzakanter) och slutligen Stadium där vi köpte varsin Peak Performance mössa (en lila till mig så nu får Lasse tillbaka sin svarta Bulamössa).

Dagens måste: Öppen spis.

söndag 3 januari 2010

Hemfärd.

I morse ringde klockan redan vid nio. Vi hade mycket att göra innan Wembley skulle ta oss till Stockholm igen. Packa, städa efter oss och gå med Doris. Men framförallt få åka med hästen Tore.Solen sken från en klarblå himmel på ett kallt och snötäckt Öland när vi sa hej då till min syster och alla djuren.
På vägen hem skojade jag med Adam och sa att jag tänkte komma och fika med hans klass som jag gjorde på Lucia. Aldrig i livet fattar du väl, var hans svar. Varför inte då, undrade Alva. För då hade hon fortfarande frisyr kvar, svarade Adam henne och vi skrattade alla tre åt hans svar. Det är tur att vi i alla fall kan ha roligt åt min tragiska "frisyr".

När vi är ute och åker kan jag inte låta bli att fundera över om det finns någon som läser min blogg i just den staden vi åker igenom. Några städer vet jag om. Men Mönsterås? Fårbo? Västervik? Tystberga?

lördag 2 januari 2010

Snöyra.

Nyårsafton bjöd inte på några skandaler. Vi åt vår trerätters middag, tittade lite på tv och väntade in tolvslaget.
Strax innan tolv klädde vi oss varmt och gick ut. Barnen gick med min syster och hennes kille till några grannar där byns fyrverkeriavfyrning ägde rum. Lasse, jag och Doris däremot stannade kvar vid huset och skickade iväg våra svävande lyktor och skålade i Pommac.

De senaste dagarna har det blåst och snöat en hel del. Lasse och jag har gått ut med Doris i snöyran och Adam och Alva har hjälpt min syster med hästarna i stallet.Men annars har våra uteaktiviteter ställts in. Istället har vi roat oss med att lägga pussel, spela kort, läsa och spela sällskapsspel.

Nu börjar vår Ölandsvistelse lida mot sitt slut och det är bara några dagar kvar på jullovet. Jag är glad att vi tog beslutet att åka hit, trots min lever som dummar sig, för vi har haft några underbara dagar här allihop.