Hemfärd.

I morse ringde klockan redan vid nio. Vi hade mycket att göra innan Wembley skulle ta oss till Stockholm igen. Packa, städa efter oss och gå med Doris. Men framförallt få åka med hästen Tore.Solen sken från en klarblå himmel på ett kallt och snötäckt Öland när vi sa hej då till min syster och alla djuren.
På vägen hem skojade jag med Adam och sa att jag tänkte komma och fika med hans klass som jag gjorde på Lucia. Aldrig i livet fattar du väl, var hans svar. Varför inte då, undrade Alva. För då hade hon fortfarande frisyr kvar, svarade Adam henne och vi skrattade alla tre åt hans svar. Det är tur att vi i alla fall kan ha roligt åt min tragiska "frisyr".

När vi är ute och åker kan jag inte låta bli att fundera över om det finns någon som läser min blogg i just den staden vi åker igenom. Några städer vet jag om. Men Mönsterås? Fårbo? Västervik? Tystberga?