tisdag 31 mars 2009

Sorg.

Vad gör man en sådan här dag?
När tårarna bara kommer när som helst. På gångvägen på Dorispromenaden. När jag hänger tvätt. När jag kissar. När jag öppnar kylskåpet för att se om det finns något middagsaktigt.
Eller när tårarna rinner hela tiden när jag läser kommentarerna här på min blogg.

Det blev en annorlunda dag mot den jag och Alva tänkt oss. Vi hoppade över Barkarby Outlet som vi planerat men bullarna blev bakta. Vi bakade tårbullar tillägnade Dossyster.
Hon tyckte om det jag bakade och kom gärna med önskemål på olika bakverk hon ville ha när vi träffades.

Jag har fått tidningen Vi Föräldrar hemskickad. Dossyster och jag intervjuades för några veckor sedan och nu är artikeln med i tidningen. Den blev så bra och jag är så nöjd. Jag tror att hon skulle varit det med.

Vad konstigt kroppen beter sig när man blir så här förtvivlat ledsen.
Jag mår illa, så att jag vill kräkas.
Orkeslös, det är en pärs att ta sig upp för trappan.
Det svider i ögonen, kanske inte så konstigt efter alla tårar.
Ingen matlust.
Tunnelseende.
Koncentrationssvårigheter.
Värk i kroppen, speciellt där jag har tumörer.
Och jättetrött, men det går inte att sova.

Jag hittade inget middagsaktigt i kylskåpet så det fick bli varsin pizza för mig och min älskade man. Av förklarliga skäl känner vi extra mycket kärlek till varandra idag.

Dossyster.

Jag har blåst ut Dossysters hjärtljus. Nu är det hej då som i hej då. Men hon har kämpat, kämpat in i det sista och en liten tröst för mig är ändå att hon inte har ont längre, för hon har verkligen haft ont den sista tiden. Omänskligt ont. Men det hindrar inte mig från att vara ledsen, så otroligt otröstligt ledsen.

När vi var på Rhodos tillsammans med våra familjer så brukade vi ligga och flyta på våra flytmadrasser ute i det varma vattnet i flera timmar. Vi pratade, skrattade och njöt där under solen.

De sista dagarna har vi pratat om att den av oss som försvinner från det här livet först åker till ett varmt skönt ställe och "paxar" plats åt den andra. Och under tiden den väntar så ligger man och flyter på en madrass i det varma vattnet. För vi ville inte tro att allt tar slut här.

Hon ligger där nu och guppar på sin madrass och väntar på mig, hennes Boksyster, Dossyster och vän.

Men jag vet att hon inte vill att jag kommer för tidigt med mina kärleksmums, så jag ska fortsätta kämpa, så mycket jag bara kan. Men det kommer att bli tomt. Väldigt tomt. För vi har under det här året vi lärt känna varandra kommit varandra så nära.

Mina tankar går idag till hennes familj som har mist en sambo, mamma, dotter och syster. Jag vet inte vad jag ska säga en dag som denna, jag vill bara krama om.

Det är helt ofattbart och jag är så ledsen... Du fattas mig.

Nattvak.

Jag kan inte sova i natt heller. Fast i kväll har jag inte ens gått och lagt mig och nu är klockan två på natten.

Alva som är kvar hos oss, för att hon har studiedag i morgon (idag!), har fått feber och ligger och yrar.

Och jag vill inte blåsa ut hjärteljuset vi tänt för Dossyster, för vad betyder det?

Jag skulle så gärna vilja vara hos henne nu. Jag har lovat att finnas där för henne så mycket jag kan. Tänk om hon tycker att jag sviker henne.

Sedan kan jag inte låta bli att tänka på att vi inte sa hej då igår som vi gjort de senaste dagarna.
Men hon var så pigg och vi pratade och skojade istället. Var det hennes sätt att säga hej då på?

Nattens måste: Hopp!

måndag 30 mars 2009

Frukost.

I natt kunde jag inte sova. Vaknade efter tre timmar och var PIGG. Jag var inte ledsen eller orolig utan bara sådär irriterande pigg. Passade på att fundera över vad jag skulle bjuda min kompis Ostfrun på till frukost.
Jag hade nämligen bjudit över henne på frukost. Här hemma. En måndag. Helt crazy. Sån är jag.
Kom fram till att det inte behöver vara så perfekt utan att det är sällskapet som räknas men plockade ändå fram fil, yoghurt, apelsinjuice, ost, kalkon, kaviar, räkost, grönsaker, hårt och mjukt bröd, kokade te och bakade scones. Och vilken tur, vi hade både trevligt och åt gott!

Under nattens vakna timmar låg jag även och tittade på Lasse (som sov) en lång stund och tänkte på hur glad jag är som har honom och hur himla bra vi har det tillsammans. Tänk om alla hade det som vi, vilken bra värld vi skulle ha då!

Sedan tittade jag på djuret och tänkte att det är en för mycket i vår säng, men att det inte gör något för hon är så mysig när hon rullar ihop sig mellan oss. Tänk om alla hade ett djur, vilken bra värld vi skulle ha då!

Efter långfrukosten hade jag ett besök hos frisören inplanerat. Det är alltid lika skönt att bli ompysslad och att gå därifrån riktigt snygg i håret.

Dossyster är nu flyttad till Stockholms Sjukhem men jag har inte träffat henne som vi bestämde igår för hon är väldigt dålig nu. Men jag vägrar att ge upp hoppet...
Det lyser ett hjärtljus för henne här hemma ikväll.

söndag 29 mars 2009

Chokladglass.

Dagens morgonpromenad gick jag och Doris själva medan Lasse var på möte med grannarna i vår huslänga. Eftersom djuret varit ensam ganska mycket de senaste dagarna så väntade jag med att åka till Dossyster tills Lasse kom hem igen.

När jag kom till Dossyster sov hon, så jag satte mig på en stol brevid. Efter några minuter slog hon upp ögonen och väste: "Kärleksmums. Jag drömde just om dina kärleksmums!" Jag började gråta och skratta på samma gång.
Hon var pigg och lite mindre svullen idag så vi tog en promenad i korridoren och avhandlade de senaste dagarna. När vi kom in i dagrummet fick hon syn på kaffeautomaten och ville ha varm choklad. Jag undrade om hon kunde tänka sig något mer. Hon ville ha glass i, som smälter...

Jag sa hej då till henne när hon sittandes på sängkanten åt/drack varm choklad med smält glass i. Behöver jag ens nämna hur bra det kändes. Det är inte hej då som i hej då. Imorgon ses vi igen.

När jag kom hem var Ma och Pa här för att fika och lämna Alva. Jag blev inspirerad av Dossyster och bjöd på chokladglass och kakor. Vi pratade lite om torsdagens tillställning och även de tycker att det var väldigt lyckat med en härlig stämning trots allt.

Till middag serverade jag rester, inte så roligt kanske men jag har så svårt att slänga mat och jag tycker faktiskt att många maträtter smakar bättre när man värmer upp dem igen.

Dagens måste: Hopp!

Chokladhallontårta.

Det här är inte tänkt att vara/bli en receptblogg men efter en del önskemål, och för att på något sätt hedra Dossyster som älskar mina bakverk, så delar jag gärna med mig av en fantastisk god, lättgjord och mäktig chokladhallontårta.

Lulles Chokladhallontårta 14-16 bitar

200 gr smör
3 dl frysta hallon
3 dl socker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
3 ägg
3 dl vetemjöl

* Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret i en kastrull. Rör i hallonen så att de tinar.

* Ta bort kastrullen från plattan och rör ner socker, kakao och vaniljsocker. Rör ner ett ägg i taget och till sist mjölet.

* Häll smeten i en smord och bröad form med löstagbar kant.

* Grädda mitt i ugnen 20-25 min. Den ska vara lite kladdig i mitten.

* Den bakas med fördel några dagar innan för att "goffa" till sig. Pudra florsocker över och servera gärna med vispad grädde och hallon.

Lycka till!

lördag 28 mars 2009

Sune.

Sedan några veckor tillbaka var det bestämt att Dossyster och jag skulle gå på musikalen Sune tillsammans med våra döttrar eftersom hon fått biljetter dit av Anna Book (med inblandning av Marie Picasso).
Eftersom hon är dålig nu tog vi ett gemensamt beslut att jag och Lasse skulle gå med tjejerna.

Så i dag på väg till Göta Lejon vinkade vi till Mamma/Dossyster när vi åkte förbi Radiumhemmet för att åka och se Sune.
Vi fick jättebra platser och föreställningen var helt suverän. För både stora och små.

Magdalena In de Betou, en gammal dagismamma till mig, som också är med i föreställningen ordnade så att vi fick komma backstage vilket var mycket uppskattat av oss alla.

Tjejerna fick se hur det såg ut bakom scenen och lyckades få en autograf av Benjamin Wahlgren. De var mer än nöjda när vi gick därifrån.

Vi tog en lunch på McDonalds innan vi åkte hem till vårt lilla djur igen.

Ma och Pa ville tillbringa lite tid med Alva och bad att få ha henne över natten, så nu har vi inga barn hemma.

Det har varit mycket de sista dagarna så det ska bli skönt med en lugn kväll i soffan framför Expedition Robinson och en nybakt blåbärspaj.

Stort TACK till Anna, Marie och Magdalena.

fredag 27 mars 2009

Fredag.

Jag lever fortfarande i något slags lyckorus efter gårdagskvällen. Efter att ha läst i gästboken känner jag mig alldeles snurrig av lycka.
Jag måste rikta ett alldeles speciellt TACK till Ma och Pa, utan dem hade kvällen aldrig blivit vad den blev.

Jag gick upp innan sex för att se till att Adam kom iväg ordentligt till Åland där helgens fotbollscup äger rum. Innan han skulle gå smög han in till Lasse, som fortfarande låg och sov, tog hans hand och viskade: Jag går nu.
Jag tyckte det var så gulligt.

Jag fick ett ryck och gräddade våfflor (av överbliven smet) till frukost som vi åt innan jag åkte till Radiumhemmet för att lämna blodprov och hälsa på Dossyster.

Gårdagens våffelpaket som hon skulle fått lämnade jag hemma och tog med mig en hink med rosa tulpaner (som jag hade smyckat lokalen med) i stället.
Hon blev glad både åt att se de och mig. Vi pratade allvar och skojade lite. Hon ville att jag skulle skriva att vi har roligt fortfarande.
Det kändes skönt att bara vara hos henne och timmarna sprang iväg. Vid tre beslöt jag mig för att gå och numera när jag går därifrån säger vi: Det är inte hej då som i hej då.
Vi förstår båda vad vi menar...

Jag åkte till optikern för att hämta mina glasögon och till affären för att handla något mys till Let's dancefinalen innan jag åkte hem.

En stilla undran: Var tog våren vägen?

torsdag 26 mars 2009

Bok/våffel mingel.

Vilken fantastisk kväll!!! Så lyckad och så trevlig!!!!

Så många människor, 50 stycken, för att fira boken (och mig)!
Det var familj, släkt, vänner, vänners föräldrar, föräldrars vänner, Mössebergskompisar (från två olika tillfällen!), okända bloggläsare (nu kända!), kollegor, barnens lärare, min frisör och vår vigselpräst. Jag hoppas jag inte glömt någon.

Det åts våfflor och minglades så det stod härliga till. Jag försökte prata lite med alla men det var ändå svårt att räcka till. Kvällen avslutades med ett fantastiskt framträdande av gruppen Harebra och Lasses låt han gjort till mig. Det var nog fler än jag som blev tårögda.

Jag vill också tacka för alla fina tänkvärda kort, underbara blombuketter, vackra orkidéer, goda chokladaskar, exklusiv sylt och chokladpolkagrisar, kortetuiet och Trisslotten!

Vad står det egentligen på chokladbitarna?

Kvällens stora överraskning stod min syster för när hon plötsligt, när vi är på väg till lokalen, står utmed gatan och vill ha skjuts. Hon ville överraska genom att komma ända från Öland!

På väg hem ringde jag för att höra hur Dossyster mådde. Hon hade just slumrat till och jag och de som var hos henne kom överens om att jag ska komma i morgonbitti i stället. Hoppas att hon inte blir besviken på mig, jag som lovat att komma. Tänk om hon väntat på mig? På sin våffla? Hur ska man veta när/om man gör rätt?

Det är många känslor som samsas i kroppen nu, lycka, glädje, trötthet, sorg, ovisshet och osäkerhet.

Besök.

Klockan åtta i morse var jag hos Dossyster. Ställde klockan extra tidigt för att hinna träffa henne en stund innan Lasse behövde bilen till jobbet och mitt bokmingel börjar. Var bara tvungen att hälsa på henne innan för att få någon slags ro i kroppen.
Det blev såklart ett väldigt känsloladdat möte men jag tror att både hon och jag behövde det. Hon peppade mig inför eftermiddagen, att jag skulle göra som jag planerat och jag sa åt henne att vila tills vi ses ikväll igen (jag lovade att åka dit efter bokminglet). Hon ville att jag skulle ta med en våffla åt henne, och självklart tar jag med en som hon kan lukta på eftersom hon inte kan svälja längre. Vi har humorn i behåll i alla fall...

Nu ska jag försöka få ordning på mina rödgråtna ögon och fokusera på något roligt och gott. Jag har sett fram emot det här så länge och idag är det dax.

Två kartonger böcker har levererats. Yes!

onsdag 25 mars 2009

Tom.

Pirret i magen har förvandlats till värk. Det värker i hela kroppen. Jag vill inte vara med längre. Vill bara vara ledsen men det finns inga tårar kvar. Kramar mitt Miracles-smycke så hårt jag kan. Försöker att känna trösten från Lasses händer och kloka ord.
Får ingen ro i kroppen förrän jag träffat min Dossyster. Måste hinna. Blir så orolig. Vi skulle ju fira den fina boken tillsammans på mitt bokmingel i morgon.

Fan, jävla sjukdom!

Onsdag.

Efter att igår ha varit och tittat på lokalen och ordnat med blommorna så känns det lugnt igen. Att Ma har sytt små förkläden som hon och Pa ska ha på sig när de gräddar våfflorna känns också betryggande...

I dag har jag handlat det sista och både Alva och jag har varit på terapi. Det är riktigt trevligt när hon kommer hem från skolan och vi åker till sjukhuset, går in i varsitt rum och träffas igen i väntrummet efter 45 minuter. Vi pratar, lyssnar på bra musik och har mysigt medan jag kör henne till skolan igen. Kvalitetstid!

Både Dossyster och jag har dåliga levervärden/blodvärden just nu så vi har beslutat oss för en ordentlig uppryckning vad gäller dem. Jag hoppas att mitt Miracles-smycke ska hjälpa till...

I kväll ska det pluggas engelska och medeltid, för både Adam och Alva har prov, och under tiden Lasse är och simmar ska jag med skräckblandad förtjusning se snuskhumrarna i Rent hus.

Dagens måste: Pirr i magen!

tisdag 24 mars 2009

Mardrömmar.

Jag sover lite konstigt sedan kortisonet sattes in men inatt var det värre än vanligt. Doris gnällde och ville upp redan innan vi somnat. Lasse (som är extra svag för henne) tyckte att hon kunde få komma upp, med resultatet en hund som slickar alla kroppsdelar utanför täcket, som vandrar omkring i sängen när det blir för varmt och tassar som spjärnar emot ryggen när hon vill ha mer plats.
Hon blev inte långvarig i vår säng!

När jag väl somnat började mardrömmarna. Om mitt bok/våffelmingel. Att våfflorna inte vill släppa våffeljärnet och blir helt misslyckade. Att jag inte kommer att hinna få några böcker att sälja. Att det blir lynchstämning bland gästerna. Ja, att allt som kan gå fel gör det.

Men det var på natten när det var mörkt, nu är det dag och solen skiner och jag ska iväg och titta på lokalen och fixa blommor. Och fortsätta hoppas på att jag får en bokleverans idag...

måndag 23 mars 2009

Snö.

Massor med snö i morse när vi drog upp persiennerna. Doris var överlycklig på promenaden och luktade extra länge överallt. Jag undrar om lukten av andra hundar blir mer intensiv på snön?

Jag skyndade mig till vårdcentralen för att hinna lämna blod i tid den här gången. Jag var så tidig att affärerna inte hunnit öppna än så jag hämtade en Metro i tunnelbanan och tog en fika på ett café under tiden jag väntade.

Min plan var nämligen att hinna fixa lite saker inför bokminglet innan jag skulle vara hos optikern vid elva för en grundlig undersökning av min syn som har blivit riktigt suddig sedan jag börjat med cellgifter. Lasse tycker inte om att jag frågar honom om någon går över gatan när jag kör...
Jag lämnade optikern 3300 kronor fattigare men om några dagar två par glasögon rikare. Det är väl lite vuxenpoäng på det eller?

Två glada barn har kommit hem idag och konstaterat att det står Mösseberg i almanackan vecka 17. Behöver jag nämna att de ser fram emot en vecka själva med Lasse...

Bilirubinet har ökat igen så det blir fortsatt intag av kortisonet. Vad trött jag blir.

söndag 22 mars 2009

Morgonpigg.

Fredagens träff med gamla kollegor var som vanligt mycket trevlig. Vi fick dillstuvad potatis och lax till middag och till dessert serverades det exklusiv amerikansk glass. Det sällskapet och den maten var receptet på en lyckad fredagskväll.
Jag smygvisade boken som fick många körsbär i likör.

Eftersom kortisonet gör mig hungrig, pigg och svettig vaknade jag tidigt i lördagsmorse av fuktiga lakan och en skrikande mage. Jag lät Lasse sova några timmar till innan jag väckte honom med nybakta scones till frukost.

När Doris fått sin promenad åkte vi och uträttade lite ärenden i Vällingby. Bland annat införskaffades 14 paket våffelmix. Hoppas det räcker till mina bok/våffel minglare!
Vi hann också med en hålla-handen-lunch. Det var mysigt!

Innan jag skulle till Ostfruns tjejfest tog vi vägen förbi min frisör för att titta på och gratulera till den nya salongen hon öppnat, ett välbehövligt klippbesök blev också inbokat.

Sedan vidare till Dossyster och överlämnandet av jag-finns-här-för-dig-kaka. Hon har väldigt ont, är trött och ledsen. Det är svårt att stå bredvid och inte kunna göra något, men en stor tröst och lättnad för mig är att kunna ringa eller svänga över till henne när som helst. Tror och hoppas att även hon uppskattar mina samtal och besök.

Ostfruns (hon kan inte riktigt förstå hur hon blev det!) tjejfest var väldigt trevlig med tio tjejer, några bebisar, mycket prat och skratt, snacks, goda soppor, nybakt bröd (varav ett med ost i!), utsökt efterrätt (varav den ena var cheesecake!) och ännu en smygvisad bok (som fick MVG mycket tack vare de fantastiska bilderna) som får följa med mig överallt.

Det är nu tidig söndag och en härlig morgon. Idag ska jag nog försöka få med Lasse på några trevliga husvisningar...

fredag 20 mars 2009

Fredag.

I morse fick Doris vara lös på hundängen igen, men vi höll oss så långt ifrån bajsskogen som det bara gick för att hon inte skulle få upp någon lukt på "godsakerna" som finns där inne.

När jag kom hem fortsatte planeringen av mitt lilla bokmingel som bara blir större och större.
Jag trodde aldrig att det skulle bli sådan här uppslutning, men det är kul att så många vill komma. Nu måste jag bara försöka beställa fler böcker och komma på någon som kan hjälpa mig att grädda våfflor för det inser jag att jag inte kan göra själv längre. Det var också en himla tur att jag bestämde mig för att inte ha bokminglet här hemma för det hade blivit väldigt trångt!

Efter några samtal med sjukhuset har jag nu fått klartecken att trappa ner på kortisonet tills nästa blodprov tas på måndag och sedan får vi se om jag kan sluta helt. Det vore önskvärt kan jag säga!

Jag har också fått ett efterlängtat brev från Mösseberg som har beviljat mig en Andhämtningsvecka hos dem vecka 17. De måste ha tjuvläst min blogg och tyckt att här har vi någon som verkligen behöver varva ner...

Apropå det så är det dax för en Smedenträff ikväll och tjejfest hos min kompis Ostfrun imorgon... Fullt ös medvetslös!

torsdag 19 mars 2009

Aprilväder?

Det var bestämt sedan ett par veckor tillbaka att Dossyster och jag skulle äta en härlig hotellfrukost på Hilton hotell inne i stan idag. Men eftersom hon har så väldigt ont och jag har en konstig smak i munnen av mina kortisontabletter så blev det en förmiddagsfika här hemma (och ett plus i kassan på 190 kronor!) i stället.

Jag bjöd på nybakt chokladkokoskaka och Dossyster hade med sig citronkaka med glass som vi smaskade på medan vi pratade. Jag tycker att det är väldigt jobbigt att se henne ha så ont och inte kunna göra något för att hjälpa henne. Jag har skuldkänslor över att jag mår så bra när hon mår så dåligt. Vi pratade en del om det och jag hoppas hon förstår mig och tar det på rätt sätt. Hon har det verkligen inte lätt just nu men det är inte så lätt för mig heller, att se någon man kommit nära och bryr sig om, må så dåligt i samma sjukdom som man själv är drabbad av. I alla fall nästan, vi har ju cancer båda två.
Trots att våra samtalsämnen inte var alltför upplyftande så hade jag en trevlig stund.

Vädret har varit underligt idag, strålande vårsol varvat med snöflingor och iskalla vindar.
Jag hade verkligen sett fram emot Doris och min eftermiddagspromenad i det (inifrån sett) sköna vårvädret men det blev en iskall upplevelse där vi sprang runt bland villorna för att snabbt komma hem igen. Hua! Aprilväder redan?

Lasse tyckte för övrigt att det var fräckt av mig att igår beskriva hans penis när det i själva verket var biverkningarna av kortisonet jag beskrev...

onsdag 18 mars 2009

Vårterapi.

Nästan hela gårdagen gick åt till att planera och styra upp mitt bokmingel. Det är mycket att tänka på men sådant tycker jag om.

Sedan jag började blogga (i början av juli) så har de inkommande telefonsamtalen minskat sakta men säkert, för att avta helt någongång i höstas.
Det är bara mormor som fortfarande ringer men det är väl för att hon inte har någon dator och kan uppdatera sig den vägen.

Igår kväll började det plötsligt ringa igen. Samtalen avlöste varandra och under tiden jag pratade så pep det i luren flera gånger.

De flesta som ringde ville ha mer information om bokminglet men frågade hur det var med mig och jag började berätta, men de ville veta om det fanns några "nya" nyheter för det där hade de redan läst på bloggen!

Jag kunde inte ge dem några "nya" nyheter igår men det kan jag idag... Bilirubinet har sjunkit till normalt värde utan stjärna!
Angående mitt kortisonintag så har jag inga nya uppgifter bara det att jag är otroligt sugen hela tiden (på något ätbart, vad trodde ni?!), svettig, något speedad och rödblossig.

Idag har jag och Alva varit hos varsin terapeut på förmiddagen. Det känns bra att hon också kommit igång med sina samtal nu. Hon såg nöjd ut när hon gick därifrån med två lena gosedjur hon fått av terapeuten.

Doris och jag tog en lång promenad i vårsolen för att stanna ute på tomten och gnaga på pinne och sitta i solen på altanen när vi kom hem igen. Gissa vem som gjorde vad?

Bara våren i sig är terapi...

Dagens måste: Normalt bilirubinvärde.

måndag 16 mars 2009

Helgen.

Helgen har gått i fotbollens tecken med cuper för både Adam och Alva.
Klockan ringde sju på lördagsmorgonen och efter en frukost i all hast drog vi snabbt iväg till Lidingö för Alvas cup.
Adam hade träning lite senare och fick sova lite längre.
Vi var inte samlade allihopa igen förrän vid tre. Vi tog en långpromenad med Doris och lagade lite god mat innan vi såg på Melodifestivalen.
Vilken show! Och vilken oväntad final! Vi hejade på Måns, EMD och Sarah men tyckte Malena var en värdig vinnare.

På söndagen var det då Adams tur att gå upp tidigt för att åka till Eskilstuna på cup. Vi var hemma och tog det lugnt, gick en hundpromenad och var hos Ma och Pa för att titta på deras senaste projekt, nyrenoverat sovrum och ny matsalsmöbel. I like!
Adam kom hem igen lagom till middagen.

Svisch, så var den helgen förbi. Det är tur att det inte är så här mycket träningar, cuper och matcher varje helg när barnen är hos oss för det här var inte vår drömhelg precis. Vi tycker det är mysigare att ligga och dra oss (oftast alla fem!) på morgonen, äta en sen lång helgfrukost och umgås och göra något kul tillsammans.

I morse hade jag lite bråttom ut med Doris för att hinna lämna blodprov på vårdcentralen. Jag tog en genväg till hundängen för att Doris skulle få springa lös en stund men den stunden blev inte långvarig då hon ganska omedelbart lyckades leta upp en färsk människo-bajshög.
När hon rullat, gnidigt och ÄTIT färdigt kom hon springande till mig igen och vi gick hem, läs: jag drog henne hem arg som ett bi!

Jag kom försent till blodprovstagningen eftersom saneringen av djuret tog sin lilla tid och fick därför inte reda på något provsvar idag.
Gick till apoteket och en sväng i Vällingby innan jag begav mig hemåt. Väl hemma åt jag lunch, pratade med Dossyster i telefon, tvättade och surfade lite. Det här skulle kunna vara värsta lyxhustrulivet, om inte...

fredag 13 mars 2009

Kryssning.

Vi har haft ett härligt dygn på Östersjön, god mat, bra underhållning, trevligt sällskap och en fantastisk utsikt över en vintrig skärgård.

Men innan vi hamnade på m/s Cinderella fick jag behandling på Radiumhemmet, som givetvis drog ut på tiden när vi redan innan hade lite tight tidsschema.

Under tiden jag fick mitt cellgift fick Lasse ensam besöka Dossyster, som låg och väntade på operation på KS, och överlämna en "tröstekaka".

Väl hemma igen hann vi precis packa ner lite kläder (men vi glömde tandkrämen!) innan Pa skjutsade oss till båten och Ostfamiljen som redan hunnit dit och hämtat ut biljetterna.

Eftersom min kompis (fru Ost) fyllde år såg jag min chans att få fira henne genom att bjuda dem på resan. Jag kom lindrigt undan från paketletande och dessutom är det ju trots allt jag som dyrkar E-type och de var rara och följde med.


Vi bodde bredvid varandra i fina hytter med fönster. Åt en härlig buffémiddag vid ett bord med sjöutsikt. Tog en drink i pianobaren, men tyvärr envisades pianisten med att sjunga till och det hade inte behövts!

Så, klockan halv tolv var det dax för E-types uppträdande, han är väl inte heller den bästa sångare man hört, men åh så charmig!

Frukosten dagen efter var även den som buffé och vi satt länge och åt för att sedan gå ett varv (eller två!) på taxfreen och därefter bänka oss framför karaokeunderhållningen som bjöd på skiftande kvalitet.


När vi kom tillbaka till Stadsgårdskajen stod Pa där och väntade på att skjutsa oss hem igen.

torsdag 12 mars 2009

Väder.

När vi var på Teneriffa och låg i våra solsängar gick solen i moln titt som tätt och varje gång kisade jag upp mot himlen för att se hur länge det skulle vara skugga. Om det såg ut att vara långvarigt tog jag gärna på mig en t-shirt för att inte börja frysa.

Vid ett tillfälle när jag tittade upp så såg solen och molnen ut så här... precis som mitt liv!

Jag är så lycklig. Jag har en underbar man, jättefina barn, en gullig hund, ett mysigt hus, en fungerande bil, en liten båt, många trevliga kompisar och en omtänksam familj. En stor sol med många strålar!
Men framför den ett moln...

I dag är det dax för behandling igen (och operation för Dossyster). Molnet.
Sedan kryssning med Ostfamiljen och E-type. Solen.

onsdag 11 mars 2009

Bokpaket.

Förmiddagen tillbringade jag och Lasse på Radiumhemmet. Först var det blodprovstagning, sedan hade vi tid hos psykoterapeuten och slutligen träffade vi Dr Lidbrink. Vi pratade om min oro över att det blivit sämre i skelettet och för- och nackdelar av en eventuell strålning. Varken hon eller jag tycker det behövs någon nu.

Innan vi hann gå därifrån kom provsvaren (levervärdena tar lite längre tid på sig) från labbet och det var ingen munter läsning precis.
Bilirubinet var uppe i rekordhöga värden så i morgon måste jag börja med kortison! Dr Lidbrink verkade lite oroad så nu ska jag lämna blod en gång i veckan och äta kortison tills vidare.

Tänker ta tabletterna lagom till E-types konsert börjar, eftersom de gör mig så speedad att jag kommer orka dansa hela natten.

När jag kom hem hade jag fått boken hemskickad till mig. Den är fin! Men det var lite jobbigt att läsa och titta i den.

Eftersom Ma och Pa förmodligen ska bo här när vi är borta så ska det närmsta dygnet ägnas åt sanering av hemmet!

Ni har väl inte missat inbjudan.

tisdag 10 mars 2009

Inbjudan.

Det var mycket snö på marken när vi vaknade i morse och mer skulle det komma att bli under dagen. Ingen var gladare än Doris! Jag däremot vill ha vår nu, det kändes ju som om den var på väg men gjorde en ordentlig u-sväng i morse.

På förmiddagen fortsatte min planering av Bokminglet som här resulterar i en inbjudan.

Eftermiddagen blev en riktigt härsken höstnougat när jag och barnens pappa skulle komma överens om sommarledigheten. Det var många hårda ord och anklagelser som utdelades och jag var mottagaren. Samtalet avslutades utan att vi kommit fram till någonting.

måndag 9 mars 2009

Barnvecka.

Nu är det måndag igen och barnen har kommit hit. Det betyder bråk och tjafs om läxor, kläder och att man faktiskt behöver duscha varje dag. Ibland kan jag tycka att det är så tråkigt att behöva bråka om sådana självklara saker, nu när min tid är så värdefull, men det är tyvärr sådant som tillhör vardagen när man har tonåringar i huset har jag förstått.
Det mysiga och trevliga från Teneriffa är ett minne blott.

Små barn små problem stora barn stora problem.

I dag har jag börjat planera för något slags "bokmingel/våffelkväll". Jag hade tänkt mig någon trevlig liten träff där man kan köpa/se/läsa boken och äta en mumsig våffla, för det blir någon gång runt våffeldagen.
Jag tycker det är kul att planera för att andra ska få trevligt. Det återstår att se om jag lyckas.

söndag 8 mars 2009

Recept.

För er som vill ha ett riktigt smakprov från min chokladask kommer här ett recept på en enkel och uppskattad kladdkaka.

Mintchokladkaka 10-12 bitar

Du behöver:

2 ägg
1 1/4 dl socker
100 g smör
100 g mörkchoklad
1 dl mjöl
2 tsk bakpulver
5–10 droppar pepparmintsolja (finns på Apoteket)

Gör så här:

1. Vispa ägg och socker luftigt. Smält chokladen och tillsätt smöret i chokladen och låt det smälta ner.

2. Vänd ner de torra ingredienserna i äggvispet och blanda. Tillsätt choklad- och smörblandningen och blanda väl. Droppa till sist i pepparmintsoljan.

3. Häll i en smord och bröad form med avtagbar kant och grädda i ugnen på 220 grader i cirka 10 minuter. Låt gärna kallna i kyl till nästa dag. (Kakan kan verka lös när man tar ut den ur ugnen. Men det är bara för att smöret och chokladen inte har stelnat). Servera gärna med vispad grädde.

Lycka till!


Ibland vill en del av er ha ett recept eller veta något speciellt om min sjukdom. Jag delar gärna med mig av recept eller svarar på frågor men då får ni gärna maila så alla 4800 unika chokladätare slipper ta del av det. Eller alla kanske vill veta?

Dagens måste: En nyklippt Doris.

lördag 7 mars 2009

Spa.

Skepparholmens spa ligger precis vid vattnet. Själva byggnaden ser inte mycket ut för världen men inuti är det så rofyllt och vackert.

När vi bytt om till badrockar och plockat med oss frukt, juice och nötter och sedan satt oss i varsin skön fåtölj med utsikt över farleden där Finlandsfärjorna glider förbi som stora lysande hotell då kunde man inte känna annat än ett lugn.

Vi blev faktiskt sittande där tills vi skulle äta vår goda (och dyra!) trerätters middag. Jag vet inte varför, men jag har lite svårt för att äta kött. Trots det slank det ner anka, och jag måste säga att det var riktigt gott.


När middagen var avklarad förflyttade vi oss till salongen där det serverades fika och en och annan starkare dryck. Efter en kopp te var det dax för mig och Dossyster att uppsöka toaletten som var belägen på källarplanet, där vi hittade ett mysigt "tillhåll" med biljardbord, darttavla och en storbilds-tv med två sköna fåtöljer.

Vi gick dit och satt i de sköna fåtöljerna och pratade medan männen kastade dart och spelade biljard, tills vi sent gick till våra rum för att sova.

Halv nio träffades vi vid frukostbordet. Det var en fräsch kontinentalfrukost där allt fanns med, Dossyster och jag gräddade till och med varsin våffla!

Innan vi skulle åka och hämta Doris så handlade Dossyster och jag varsitt smycke, som minne, där det stod "Miracles" på. För vi tror och hoppas att det gäller oss...

Vi hann inte mer än hem med Doris förrän jag hittade henne i sängen under Lasses täcke. Vad är det för vanor hon har lagt sig till med?

fredag 6 mars 2009

Fredag.

Idag har jag packat Spa-väskan för att tillbringa ett avslappnande, mysigt och trevligt dygn på Skepparholmens Spa tillsammans med Lasse, Dossyster och hennes sambo.
Bakat en kaka, för man vet aldrig när man vill ge bort en, så det är bäst att alltid ha en på lut.
Jag har även hunnit med att prata lite med Dosarna, som jobbar med dräneringen, om de skulle kunna tänka sig att lämna lite jord som blir över. Vi hade nämligen tänkt att jämna ut tomten. Och javisst, skulle de kunna lämna jord och hjälpa oss med att sprida ut den. Perfekt!

24 timmar kvar tills vi får träffa vårt älskade djur...

torsdag 5 mars 2009

Skavlan.


Vi har haft en väldigt trevlig kväll tillsammans med Fredrik och Jonas.

På vägen hem åkte vi förbi hemma hos en lycklig Dossyster och gjorde henne ännu lyckligare med hjälp av min nybakta mintchokladkaka. Jag hoppas att hon får en god natts sömn utan smärta så hon orkar med morgondagens spavisit.

Tralalalaa...

Vilken härlig dag!
Solen skiner från en klarblå himmel och det är vår i luften.

Jag har gått omkring som på nålar, till dånet av traktorer och grävskopor utanför fönstret, här hemma idag. Orolig för hur det gått för Dossyster som opererats på Akademiska idag.

Ända tills hon ringde mig från uppvaket för att överlycklig tala om att hon mådde bra och att de tagit bort hennes tumör, som hon haft så ont av, i nacken. Det gjorde även mig så glad att jag satte igång att baka en kaka till henne.

Lasse och jag ska på ännu en tv-inspelning av Skavlan ikväll så vi åker förbi Dossyster på vägen hem för att lämna den.
Men i morgon blir det riktigt fira av, för då har jag (och Lasse) bjudit Dossyster och sambo till Skepparholmens spa för att umgås och ha lite mysigt. Jag hoppas innerligt att hon orkar/kan/vill följa med.

Jag fortsätter att tralla till Melodifestival cd:n...

onsdag 4 mars 2009

Onsdag.

Efter jag kört Lasse till jobbet i morse åkte jag hem och åt frukost. Jag hade tänkt att sitta där länge med en mindre kontinentalfrukost och DN, men det tyckte inte den lilla Dos som med sin grävskopa hade bestämt sig för att gräva precis utanför fönstret. Han satt i höjd med mig och min frukost och det var ett herrans liv så jag åt en snabbfrukost och vek lite tvätt innan jag tog Wembley till terapin på Radiumhemmet.
Det känns bra att prata med psykoterapeuten som får mig att tänka på ett annat sätt och som förklarar att det är normalt att känna som jag gör. Idag fick hon mig att stå och skälla och svära åt en tom stol...! Det kändes helt crazy men det var skönt att få avreagera sig lite.

När jag skällt färdigt på stolen åkte jag till Barkarby Outlet, Plantagen och Ikea. Jag köpte en ny grön växt till badrummet, orkidéjord och ljus. Sedan fick jag bråttom till Alvas skola eftersom jag lovat att köra henne och lite saker hem till hennes pappa. Det var kul att se henne så brun och glad (hon muttrade bara litegrann).

Det stör mig att jag börjar känna av min rygg, jag vill inte bli påmind om snyltgästerna som huserar där.

Under tiden Lasse och min lillebror är på plask och lek så funderar jag på att beta av några telefonsamtal.

Doris är en blandras mellan Shih-tzu, Lhasa apso, Papillon och Yorkshireterrier. Men vi tycker om henne ändå...

tisdag 3 mars 2009

Djuret.

Jag orkade inte gå upp i morse klockan åtta för att köra Lasse till jobbet och sedan ha den äran att äga tillträde till Wembley hela dagen.
I stället vaknade jag till liv någon gång efter nio och fick tillbringa dagen med att tömma våra resväskor och tvätta smutsiga sommarkläder. Pratade lite i telefon också. Både med Dossyster som haft en bra dag idag (och då känns det bra i min kropp också) och med en före detta kollega (och kompis) som var hemma och snorade idag.

Det är väldigt tomt utan Doris som brukar tassa efter mig när jag går omkring här hemma. Jag längtar efter att få gå våra promenader igen, klappa och snosa i hennes (något toviga) päls och känna värmen från hennes kropp när hon ligger nära. Det är konstigt vilken stor plats en sådan liten tyst varelse tar.

Innan vi åkte till Teneriffa så upptäckte vi att Wembley blivit bestulen på sina fälgsidor och nu när vi kom hem hade Pa tittat till Softa och upptäckt att någon varit och bränt av repen till presenningen för att kolla om hon hade någon motor av värde. Fan, vad arg man blir! Varför kan inte folk låta bli andras saker?

måndag 2 mars 2009

Hemma.


Nu har Kanarieöarna blivit av med sin allra trognaste all-inclucive turist för ett bra tag framöver och jag tänker vara Sverige troget inom den närmsta framtiden.
Det var SÅ skönt att få krypa ner i sin egen säng i natt, lagom hård och lagom varm.
Och det var SÅ gott att få äta en portion lagad husmanskost, lagom smakrik och lagom tillagad.
Det är härligt att vara hemma i landet Lagom, fast vi har haft en fantastisk vecka på Teneriffa.

Vi har solat, badat, firat födelsedag, sett djurshower och bra kvällsunderhållning, promenerat ("Men ärligt mamma, kan vi inte gå tillbaka till hotellet snart?"), ätit, druckit och haft skönt(!?).





Vi har varit helt bortkopplade från omvärlden (hörde bara ryktas om att någon hade förlovat sig!?) och har bara spenderat tiden med varandra.
Jag tror jag talar för oss alla fyra när jag ger Teneriffaresan fem körsbär i likör utav fem möjliga...

Idag har jag varit och uppdaterat mig hos Dossyster. Vi har fikat, pratat, skrattat och tittat på när hennes inkompetenta hemhjälp försökt städa och tvätta kläder. Herregud, städa och tvätta trodde jag varenda människa kunde!
Dagens helt ärliga citat: "Vilka kläder ska jag hänga, de torra eller de blöta?"

Eftersom vi har mycket på gång den här veckan så är vårt allra käraste djur kvar hos Morsan och Farsan (och kompisarna katten och fågeln) tills på lördag. Men det ska ni veta, alla chokladätare, att jag går omkring med gråten i halsen hela tiden av längtan efter henne.