Mardrömmar.

Jag sover lite konstigt sedan kortisonet sattes in men inatt var det värre än vanligt. Doris gnällde och ville upp redan innan vi somnat. Lasse (som är extra svag för henne) tyckte att hon kunde få komma upp, med resultatet en hund som slickar alla kroppsdelar utanför täcket, som vandrar omkring i sängen när det blir för varmt och tassar som spjärnar emot ryggen när hon vill ha mer plats.
Hon blev inte långvarig i vår säng!

När jag väl somnat började mardrömmarna. Om mitt bok/våffelmingel. Att våfflorna inte vill släppa våffeljärnet och blir helt misslyckade. Att jag inte kommer att hinna få några böcker att sälja. Att det blir lynchstämning bland gästerna. Ja, att allt som kan gå fel gör det.

Men det var på natten när det var mörkt, nu är det dag och solen skiner och jag ska iväg och titta på lokalen och fixa blommor. Och fortsätta hoppas på att jag får en bokleverans idag...