Paket.

Igår hade vi vår andra julafton. Ma, Pa och min bror kom hit för andra gången, vi åt middag och öppnade julklappar. Jösses, vad paket barnen fick! Men det fick bli så i år, jag hade både lust, ork och ekonomi. Det var så mycket paket att jag glömde en påse med julklappar i. Så när alla klappar var öppnade tittade jag mig omkring och undrade var Alvas Abba-singstar var, jag kunde inte påminna mig om att jag sett henne öppna det. Efter att ha letat på alla möjliga tänkbara gömställen hittade jag slutligen påsen i pannrummet (jag tror att det är cellgifterna som gett sig på mitt minne) och klockan elva sjöngs det Abba för fullt! Dock inte av mig!

Imorse när vi åt frukost var det full aktivitet vid vårt fågelbord utanför köksfönstret. Alla ville komma åt svålen från julskinkan som Lasse lagt dit. Vinnaren över skator och småfåglar var ekorren som åt framifrån, från sidan och upp och ner. Vilken cirkusartist!


En som satt på första parkett (innanför fönstret!!) var Doris. Jag slår vad om hela hennes matranson, att hon hade velat vara med och "lekt lite"...

Sedan bar det av till Barkarby och utbudet av butiker där. Adam behövde en ny "lite tuffare" vinterjacka och ett skärp. Alva ville byta en julklappsklänning. Jag behövde strumpor (mina små fötter drunknar i Lasses 45:or) och Lasse skulle köpa ett nytt kylskåp (det gick sönder igår) till sin mamma.

Nyårsafton närmar sig med stormsteg, vi är nog bara hemma, äter något riktigt gott (och exklusivt) och tar det lugnt. Doris är inte rädd för fyrverkerier eller smällare, men jag är orolig att hon kommer att bli om hon skräms av dem, så därför vill jag att det ska vara så "vanligt" som möjligt när det brakar loss. Är jag curlingmatte eller?

För mig spelar det inte så stor roll längre hur jag firar, bara jag får vara med dem jag vill vara med.
Min önskan inför det nya året är att jag vill må så bra som möjligt med tanke på omständigheterna och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får fira nyårsafton 2009 också.

Jag önskar er, chokladätare, ett riktigt gott nytt år! Ta vara på varandra och tiden på bästa sätt och gör vad ni kan för att behålla er hälsa i gott skick.

Målning.

Idag har jag fortsatt att måla (i passagen mellan garage och nedre hall), alla dörrfoder (fyra stycken!), lister och tak så att färgen skvätte!
Det är jag som sköter målningen här hemma efter att Lasse visat, när vi målade varsin garagedörr, att han inte kan. Men det är han som håller i slipningen (efter att jag har spacklat) och andra förberedelser. Nu är det bara väggarna kvar, men de måste jag nog vänta lite med för min arm (med en släng av lymfödem) börjar protestera.

En välbehövlig paus fick jag när vi åkte och fikade hos Dossyster och hennes familj. Ganska snart åkte spelet "Vem vill bli miljonär?" fram och frågorna haglade över Team Cancer (jag, Dossyster och Alva) som kom på en hedrande andra plats.

Ett gott skratt fick vi oss när Dossysters sambo frågade vad som stod på handen vi fäste på kavajslaget på 80-talet. Han hävdade att det rätta svaret var "Rör inte min partner", men eftersom han hade råkat få upp två kort, och svaret stod på baksidan i form av en bokstav, läste han fel svarsalternativ.

Som vanligt när vi träffas blev det många skratt, även om jag inte tycker det är speciellt roligt att känna på Dossysters tumörer. Ibland är jag glad över att mina tumörer inte är känn- eller synbara utan ligger på insidan och spökar.

Vi hade gärna varit kvar längre, men vårt djur som var kvar hemma, behövde komma ut och kissa.

Julledig.

Vi har spenderat dagarna efter julafton som sig bör, med att fynda på mellandagsrean, äta upp resterna av julmaten (herregud, den tar ju aldrig slut!), titta på TV, spela sällskapsspel och renovera. Eller är det bara vi som drar igång värsta måleriprojektet så här under julledigheten?

Igår kom barnen hit igen och vi gick Dorisrundan allihopa imorse. Det var riktigt mysigt! Jag kom med förslaget vid frukosten och väntade mig vilda protester men de undrade bara om det var så kallt att de behövde understället på sig. Ibland blir man förvånad! Kan det bero på att de inte fått sina julisar än mån tro?

Annars är det här med julen ett bra påfund, att få vara lediga tillsammans och bara vara, att legitimt få äta mycket mat (och choklad!) och att få sova länge på morgnarna. I like!

Juldagen.

Vi har gjort som man ska på juldagen, tog oss en rejäl sovmorgon (vi vaknade halv elva alla tre av att Alva ringde och väckte oss) och sedan har vi bara slappat.

På eftermiddagen åkte vi till kyrkogården där vår lilla Filur finns.
När hon togs bort från oss ville vi inte att vår lilla flicka bara skulle slängas bort i en soptunna, för oss betydde hon mer än så, utan vi ville att hon skulle kremeras och strös i en minneslund. Vi ville ha någonstans att gå och tänka på henne och tända ett ljus.

Det är konstigt att något som har tillhört mig och min kropp finns där, eller i alla fall askan efter henne.
Hon skulle ha varit här igår, med oss, och fått julklappar och smakat på julmaten.

Det är väldigt jobbigt att vara där och det är många tankar vi har att tampas med. Vi tänker att det hade varit bättre att hon aldrig blivit till, det hade varit lättare för oss nu. Samtidigt som de tretton veckor hon "fanns till" var de bästa och lyckligaste i vårt liv, med så många drömmar och planer.

Hon var så efterlängtad och älskad och är så saknad.

Julafton.

Igår tog vi en promenad med Doris på morgonen. Hon kräver sitt trots att det är julafton. Hon träffade några hundkompisar (en del med röda band runt halsen) som hon lekte lite med. Så här långt var det en alldeles vanlig dag för Doris...

Sedan, när vi kommit hem, plockade vi ihop några julklappar och begav oss till Lasses mamma för att äta jullunch (med samma innehåll som julmiddagen, juldagslunchen, juldagsmiddagen, annandagslunchen och annandagsmiddagen faktiskt) och ha julklappsöppning med en av hans systrar och hennes familj.

Och det är ungefär här som den vanliga dagen, blir ovanlig för Doris.

Det är mycket folk (hon blir helt speedad), ett träd inomhus (julgranen), en massa paket (kartonger som vi lägger på golvet brukar hon få leka med!) och läskiga tomtar som står på golvet och ser ut som människor, är lika stora som henne men som bara stirrar ut i tomma intet...
Men det gick bra tills precis innan vi skulle gå hem, då hon lyckades hitta kattens mat, som hon slukade i ett obevakat ögonblick!

Doris och jag tog en promenad hem, genom ett tyst och ödsligt Vällingby (klockan var halv fyra och Kalle var på TV), för att förbereda oss för julmiddagen som vi skulle äta tillsammans med Ma, Pa och min bror.
Efter middagen hade vi julklappsöppning (till Doris stora lycka) även här, och jag kan, med tanke på de julklappar som öppnats under dagen, inte se minsta spår av någon finanskris...

På sätt och vis är det skönt att den här dagen är över, för allt ska vara så perfekt, man ska vara tillsammans och alla ska vara så glada och lyckliga och det är inte riktigt samma sak att fira jul utan barnen här.
Vi hade förvisso en trevlig dag igår och jag mår (under omständigheterna) förträffligt, men det ska bli mysigt när barnen kommer på fredag kväll och kul att få ge dem deras julklappar på måndag kväll, när vi har julafton nummer två...

God jul.

Morgonens hundpromenad. Man kan inte tro att det är dagen innan julafton med tanke på vädret.

Tid för lite hundmys mitt i julstöket... Doris tycker om lukten som letat sig ut från köket under dagen.

Till TV4:s uppesittarkväll stryker jag duken som ska pryda matsalsbordet imorgon. På golvet ligger en hög med julklappar som Lasse slår in.

Hoppas att ni, mina kära chokladätare, har haft en lika skön dag som vi och att ni får en riktigt god jul.

Julstress??

Igår gick den nyinköpta dammsugaren varm, vi gjorde nämligen lite julrent här. Därefter skulle vi ha haft vårt traditionsenliga pepparkaksbak med min bror, men Alva blev sjuk så det blev inställt.

Istället kom min syster och kille för att hämta/lämna julklappar, men vi blev så sugna på de vackra paketen att vi tjuvstartade lite och öppnade alla. Det verkade som om alla blev nöjda.

Men innan dess var min kompis här med en liten "julgott" leverans och jag fick överlämna en liten julklapp till hennes bebis (har fortfarande dåligt samvete för att Doris tog hennes leksakskanin!).

Idag skulle barnen ha åkt till sin pappa, men vi hade sådan tur att vi fick behålla Alva här för de ville inte bli smittade av hennes förkylning, så det var bara Adam som åkte. Nu funderar vi på att säga att hon blivit "mycket värre" så vi får ha henne kvar här över hela julen...

När vi lämnat Adam åkte Lasse, jag och Dossyster till Barkarby Outlet där Lasse stressade runt med de andra julklappsinköparna, medan Dossyster och jag gick runt i lugn och ro, pratade och köpte några klappar till Alva från Lasses mamma. Vi sammanstrålade på Ikea för en gemensam lunch innan Lasse skyndade vidare. Jag och Dossyster satt kvar och öppnade paket och fikade innan han hämtade upp oss igen för hemfärd.

Under tiden vi var borta hade Alva (som ringt några gånger för att hon var rädd. Gumman!) diskat så "Lasse slapp göra det när han kom hem", gått en liten sväng med Doris och givit henne mat. Vi hade hämtat ut Alvas portabla dvd-spelare på posten, en premie hon fått för att hon sålt jultidningar, den roade henne under tiden jag gjorde våfflor med sylt och grädde till middag.

Gästbloggare.

December månads gästbloggare är Alva, min tioåriga dotter...Varsågoda.

Nu är det 4 dagar kvar till julafton. Vad skönt, skolan har slutat å jag är ledig. Efter jullovet åker jag till fjällen med min pappa i en vecka å sen är jag hemma i ett par dar och sen åker jag med min mamma om hon är frisk.
I fjällen åker jag skidor å jag ska testa att åka snowboard de här året.

På sportlovet åker vi till Teneriffa som tillhör Spanien. Min dröm resa skulle vara till ishotelet. I dag har vi handlat dem sista julklapparna i vällingby. Å vad jag längtar efter julafton. Få många julklappar och äta god mat. Lasse är den bästa låtsaspappan jag har. Jag älskar min familj mina syskon och min hund.

Dagens måste: Jullov.

Hejdå från Alva

Jullov.

Vi firade vår bröllopsdag (fick ett chokladogram av min man) på jobbets julfest med påklistrade stjärnor på kläderna och jag med en glittrig silverstjärna i håret och Lasse med detsamma som slips. Vi drack glögg och minglade lite, bytte julklappar (jag fick min egen men sa inget för jag hade köpt en fin mugg som jag gärna behöll själv!), åt julbord, tittade/lyssnade på lärarbandet som sjöng och spelade (Lasse spelade piano) och valde en julklappsbok innan vi begav oss hem till barn, djur och soffa igen.

Det är väldigt kul att klä upp sig och gå på partaj, men gud vad skönt det är att komma hem, dra på sig myskläderna och krypa upp i soffan igen...

Idag var jag med Alva på hennes avslutning i skolan. Vi promenerade till kyrkan i Vällingby och bjöds där på fantastisk sång med ackompanjemang framfört av skolkören och allsång, där vi alla fick möjlighet att sprida julens härliga budskap. Jag är glad att jag som enda förälder (ibland måste man rida lite på cancervågen...) fick avnjuta detta.

Sedan gick vi tillbaka till väntande skolböcker (när jag befinner mig i skolmiljö så känns det så bra. Det är ju där jag vill vara. Kanske ska försöka jobba lite i vår...) för att hinna med det sista innan den obligatoriska julkramen (och en önskan om en god jul och ett gott nytt år) utdelades.
Åh vad härligt, äntligen jullov!

Bröllopsdag.

Idag firar Lasse och jag vår 2-åriga bröllopsdag.
När vi fått reda på att jag hade en spridning av min cancer så började Lasse fundera på vårt liv. Han ville leva sitt liv med mig och gifta sig med mig någon gång, men trodde att vi hade all tid i världen på oss. Men nu blev allt annorlunda...

Han funderade i flera dagar (har han berättat) på hur han skulle göra. Vad skulle folk säga? Skulle de börja undra varför han ville gifta sig nu när jag var dödligt sjuk? Hade han någon baktanke? Gällde det arvet (trots att jag inte hade några pengar)? Men samtidigt visste han vad han kände och ville att alla andra också skulle veta hur mycket han älskade mig.

När så Ma en dag i vårt kök tog upp frågan om vi aldrig hade funderat på att gifta oss så var saken biff! Han var nervös hela dagen och klurade på hur han skulle lägga fram det för mig. Det var ju första gången han friade och dessutom befann jag mig i ett chocktillstånd där jag mest grät. När vi gått och lagt oss (och i en paus i mitt gråtande) så kom det... världens finaste frieri!
Jag svarade ja på ett villkor, att jag hade hår när vi gifte oss...
Inom två veckor var vi gifta.

Mycket har hänt sedan dess, härliga resor, hundköp, trevliga fester och middagar, sköna båtturer, tuffa cellgiftsbehandlingar, roliga stunder med barnen, bra besked och dåliga besked, men allting, med Lasse vid min sida.

Imorse överraskade jag honom med att visa alla Dagens Nyheters läsare att jag alltid vill att det ska vara han och jag...



Ikväll ska vi fira genom att gå på julfest på jobbet. Temat är stjärnor så vi får väl se vad vi lyckas få till...

Tjuvar.

Varje morgon sitter Doris och tittar längtansfullt ut. Jag däremot känner inte samma sak, i alla fall inte nu när jag är förkyld.
Min morgon börjar med att få upp allt grönt slem/snor som samlats någonstans i min kropp under natten. Det vill ut genom munnen och det är inte trevligt!
Jag har fått rösten tillbaka men låter fortfarande väldigt konstig (Doris lägger huvudet på sned när jag pratar med henne, hon undrar nog vad jag menar). Jag hostar lite och snoret rinner, men vad då, jag är inte bitter, jag lever ju!

Igår var jag och hämtade mina tabletter på Apoteket, sedan åkte jag och Lasse till "blippaffären" där vi handlade den mesta julmaten. Ibland blir man slumpvis utvald att plocka upp alla varor för att kontrollera att man blippat in allt, det hände igår. Så typiskt när vi handlat så mycket...
Men det värsta var inte det, utan att det visade sig att vi inte blippat in två paprikor (till oss) och en Daim (ett pris till Lasses elever i en frågesport)...

Herregud, vi höll nästan på att snatta! Vi var nästan tjuvar! Jag höll på att skämmas ihjäl (och gör fortfarande!). Vi fattar fortfarande inte hur det kunde hända, för vi gjorde det verkligen inte med flit (då hade vi försökt stjäla något dyrare!) och vi är alltid så noga.

Jag funderar nu på att döpa om min blogg till En tjuvs dagbok och istället för Dagens måste får det bli Dagens stöld... Är ni med??

Förkyld.

Sedan igår är team Cederling fulltaliga. -Är du glad nu mamma när du hör mitt pickande på tangentbordet igen? undrade Adam. Och det är faktiskt skönt att ha dem hos oss igen. Ha koll på dem, veta vad de gör och hur de mår.

Även fast det inte var så kul att Alva kom hem till middagen i kortbyxor!
Byxorna, som hade en dragkedja vid knäna, hade blivit blöta nertill och hon tyckte det var smart (och ganska tufft) att "dra" bort den blöta delen. Grejen var bara den att hon tappat ett ben på vägen hem. Så Lasse och hon fick gå ut och leta efter ett byxben på Doris kvällspromenad. Hur sjukt är inte det!??

Jag har åkt på världens förkylning (flera av er skulle nog kalla det influensa) som retfullt nog satt sig på mina stämband. Lasse har haft väldigt kul åt min röst i helgen (han ska få igen om han blir sjuk!), som låter som en blandning av Musse Pigg och Kristina Lugn, eller så kommer det inte ut något ljud alls. Som igår när de ringde från apoteket och talade om att mina tabletter kommit, eller när de ringde från Cervera och talade om att mina beställda julklappar anlänt. Jag tog i från tårna för att kunna göra mig förstådd, men icke!

Jag har inte känt för att skriva något på ett par dar, dels på grund av min förkylning men också av andra anledningar som jag inte ens ids gå in på här, utan jag hoppas känna mig bättre till mods om jag bara lägger det bakom mig. Jag vill bara må bra och känna mig glad, min tid är för kort för att vara ledsen och besviken.

Dagens måste: Tänk kärlek (och julklappar)!

Tanter.

Teatern igår var mycket bra. Vi såg Arsenik och Gamla spetsar på Stadsteatern. Alla gjorde ett fantastiskt framträdande, men två extra eloger till de två damerna, som förgiftar och begraver ensamma män i källaren, Yvonne Lombard och Meta Velander. De måste ju vara hur gamla som helst, men de är "still going strong". Jag somnade dock vid ett par tillfällen, men det berodde på mitt medicinintag ett par timmar tidigare, inte på teaterpjäsen.

Imorse trotsade jag min förkylning och gick upp jättetidigt för att följa med Lasse till vårt jobb, där det var luciafirande. Kul att se/höra ett annorlunda luciatåg med lite drag i och upp tempo låtar. Fast rösterna är ju inte de bästa på killar i nian...

Hann med en sväng i Vällingby (apoteket och lite julisar) innan jag åkte hem till det lilla monstret igen, hon hade tuggat på mina kläder, bitit sönder mitt täcke och rufsat till sin säng under tiden hon var själv...

Det blir en fortsatt lugn dag och kväll i vårt mysiga hus...

Sjukhusmys.

Jag har känt mig riktigt klen idag. Huvudet dunkar (tror att jag har en hjärntumör så fort jag får ont där), halsen gör ont och jag är frussen. Så då var det skönt att slippa morgonpromenaden med Doris och få ligga kvar i sängen en stund extra.

På eftermiddagen bar det av till Radiumhemmet och påfyllning av "friskvätska".
Alva, som varit orolig över att jag kanske har ont när jag får behandling, följde med oss och vi hade riktigt trevligt. Lingondricka, lussebullar och korsord fick tiden att springa iväg. Synd att Dossyster hann åka innan vi kom dit, för annars hade Alva sett hur vi får igång hela avdelningen, men vi hann i alla fall vinka till varandra när bilarna mötes.

Ikväll ska vi på teater (om jag kan hålla mig vaken, behandlingen gör mig dödstrött) och Ma och Pa får njuta av alla våra kanaler på Tv:n och vårt lilla djur.

Teneriffa.

En resa är nu bokad. I februari bär det av till Teneriffa. Hela familjen (nej, inte Doris förstås. Hoppas hon får bo hos Morsan och Farsan!). All inclusive.

Nu vill jag bara inte råka ut för någon försämring i mitt sjukdomstillstånd som gör att vi inte kommer iväg! Det har ju som sagt hänt några gånger tidigare. Men jag har tagit ett allvarligt snack med kroppen den här gången och den lovade att göra vad den kunde för att vi ska få åka iväg på en härlig vecka tillsammans!

Nu har jag en resa att se fram emot i januari och en i februari. Var ska jag åka i mars tro!??

I dag har jag känt mig lite krasslig. Huvudvärk, ont i halsen och sådär mosig som man kan känna sig innan en förkylning bryter ut.
Därför satt jag i min nyinköpta stickade tröja, invirad i en fleecefilt och med massor av tända ljus och såg på alla förälskade bönder varvat med Nobelfesten på TV.

Grankvistar.

Jag och Doris tog en välbehövlig sovmorgon. När vi sedan gick ut hade alla långsamtgående pensionärer masat sig hem och vi kunde raca på i vår egen takt. Skönt!

Ena halvan av dagen spenderade jag framför datorn där jag tittade på vad resebolagen hade att erbjuda en ressugen cancerpatient med familj. Det ska vara varmt, billigt, vaccinationsfritt och hyfsat nära.

Andra halvan av dagen handlade jag och slog in julklappar. Jag är så gott som klar nu. Måste bara komma på något riktigt bra till Ma, Pa, bror och syster (som får panik nu när de läser det här, eftersom vi inte köpt några julklappar de senaste åren).

Kvällspromenaden fick Lasse gå själv med Doris. Jag tvingade honom även att ta med sekatören för att stjäla några grankvistar från kommunens nerklippta granar som låg i en "kasthög" några kvarter bort. Han tyckte det var väldigt spännande och försökte vara lite hemlig, så när en bil åkte förbi låtsades han stå och vänta på Doris som luktade omkring där han klippte. Är det sådant här som kallas civil olydnad...?
Nu ligger i alla fall några grankvistar på vår tomt och jag ska försöka göra något konstnärligt av dem...

Dagens måste: Julsnöre som vill krulla sig...

Julporr.

Idag gick Doris och jag med Adam en bit på väg till skolan, sedan fortsatte vi mot hundängen där de andra hundarna befann sig. Doris hade väldigt roligt med de hundar som är ungefär lika stora som hon, de större svarta hundarna däremot är hon lite rädd för.

En stund efter vi kommit hem hämtade Lasse mig för att åka till Radiumhemmet och träffa dr Lidbrink. Alva, som var hemma från skolan, fick tillbringa några timmar ensam med Doris under tiden.
Mitt bilirubinvärde hade sjunkit, men det var fortfarande en stjärna efter. Dr Lidbrink tyckte att jag skulle börja med tabletterna igen, kanske efter nästa utvärdering (i slutet av januari). Jag fick också tillåtelse att åka utomlands, så nu måste jag bara hitta någon/några att åka tillsammans med. En dröm vore två veckor på Maldiverna med Lasse, Adam och Alva (och Doris hos Morsan och Farsan i närheten av Arkösund)!

På kvällen kom Dossyster med sambo hit för att äta middag med oss. De stod för en fantastiskt god afrikansk gryta med ris och vi bjöd på en chokladhallontårta med glass till efterrätt (och lussebullar till Dossyster såklart). En del allvarliga samtalsämnen, vi försöker ju trots allt hålla oss flytande i denna cancergröt alla fyra, men mest väldigt mycket skratt.
Jag och Lasse fick en julskiva, med "porrtexter" istället för julens överlag trevliga budskap, som de tyckte passade oss. Jag undrar varför...?
Jag hade mer än gärna delat med mig till er här i asken, men Lasse sa att det var olagligt.

Dagens måste: Fler P-platser utanför Radiumhemmet.

Julgodis.

Gårdagen gick i kreativitetens tecken.

Mellan halv två och halv sju hade vi nämligen julgodisverkstad hemma hos min kompis (hennes ostälskande sambo, 18-årige son och 4 månaders dotter) i Snättringe.
Det var jultema som gällde så de rödaste kläder vi hade var på, den spelande julslipsen var knuten och glitter prydde håret.

Vi kokade knäck (dubbel sats för säkerhets skull...), gjorde marsipanfigurer, apelsinchokladtryffel, ischoklad i tre olika smaker och något amerikanskt julgodis som innehöll ALLT, så det stod härliga till. Allt detta till tonerna av stämningsfull julmusik.

Lasse gjorde sina mintkyssar, som inte såg ut som på bilden av receptet, för jag kunde inte hålla händerna borta från hans... kastrull. Men de blev goda!

När vi inte orkade hålla på längre åt vi av två utsökta pajer, som var julinspirerade, den ena med en touch av saffran och den andra med bacon (julgris). Mycket gott, och perfekt som kontrast till allt det söta (som jag var tvungen att provsmaka!).

Vi hade väldigt kul och jag hoppas innerligt att detta inte var sista gången jag fick uppleva en julgodisverkstad som denna. Det är svårt att låta bli att tänka på att det här kan vara min sista jul, när man är sjuk som jag är.

Irriterad.

Igår var en tråkig dag. Vi var irriterade allihopa.

Det började med att jag upptäckte att NÅGON brutit av "istapparna" av kristyr som Alva och jag kämpade med att få till på pepparkakshuset. Vi pratade om det vid frukosten men ingen ville ge sig till känna. Det är ok att göra "dumheter" (det gör alla någongång) men då tycker jag att man också måste kunna stå får det. För det är ÄNNU värre att ljuga.

Det fortsatte med att Adam berättade att uppsatsen (dataskrivet på två A-4 sidor) om Queen skulle vara inlämnat på MÅNDAG.
Sedan han fick reda på det (förra fredagen) hade han inte gjort ett dugg...
Det gjorde mig väldigt irriterad eftersom jag litat på att han skötte skolan när jag tillät honom sitta vid datorn eller träffa kompisar. Vi gjorde helt klart för honom att det var lite i senaste laget att börja leta fakta, få ihop en vettig text och renskriva, kl.16 på lördagen när det ska vara inlämnat på måndag.

Avslutningsvis börjar barnen tjafsa om helt onödiga saker som att Alva inte ville att Adam skulle vara i hennes rum när hon tittade på film där. Han kontrade med att han minsann tänkte ta tillbaka scartkabeln (som de delar på för tillfället) i så fall. Sedan var cirkusen igång...

Lasse, som hade ont i huvudet, bad Adam att vara lite tystare när han beklagade sig för honom, vilket gjorde att Adam stängde in sig på sitt rum halva kvällen.

Vill inte ha det så här när min tid är så värdefull men måste väl inse att det här tillhör en "vanlig" vardag. Men eftersom min vardag inte är vanlig så blir jag så irriterad, ledsen och besviken.

Det var inte bara elände, utan vi hade trevligt när vi var och handlade julklappar på Barkarby Outlet och såg när Markus Fagervall (tack vare mina telefonsamtal?) blev en stjärna på is också.

Fredag.

En väldigt fin azalea jag fått av Ma och Pa som jag vill dela med mig av.


Alva är fullt upptagen med att dekorera pepparkakshuset.


All kristyr och Nonstop är slut och så här blev resultatet.


Nu är flocken fulltalig igen och Doris är nöjd.

Älskar.

Åh, vad jag längtar efter min långa älskling! Det känns inte bra att vara ifrån varandra, även om det bara är ett dygn. Hittade en lapp från honom under mitt täcke när jag skulle gå och lägga mig igår (ni kommer väl ihåg Lulles lapplek?) vilket gjorde att jag somnade med ett leende på läpparna.
Jag är så glad att jag har honom, eller vi varandra. Hur skulle mitt liv sett ut utan honom? Han som är mitt största stöd i allt som händer.

I början, när vi märkte att vi var mer än kollegor/kompisar, så frågade jag honom flera gånger om han verkligen ville ha en frånskild tvåbarnsmamma med cancer, han som säkert kunde få vem han ville. Jag var ju inte direkt värsta kapet om man säger så! Men han stod på sig och sa att han hade gjort sitt val och fått den bästa.
Det är jag så glad för idag, för utan honom hade jag och barnen inte haft det så bra som vi har det och inte heller varit så älskade som vi är.
Det är lika bra att ni får veta.... Jag älskar Lasse!

Imorse smög Adam och jag upp, åt frukost och gjorde oss i ordning innan jag körde honom till skolan (curlingmamma?). Jag tyckte Alva skulle få sova ut eftersom hon är lite klen, så ja, jag lämnade henne själv när hon låg och sov. Jag tar en chansning genom att bekänna det här, jag har nämligen varit lite upprörd på kompisar som lämnat sina sovande små barn för att hämta den andra partnern...

Min läkare meddelade mig idag att mitt bilirubinvärde inte sjunkit mer från förra veckan. Fan kroppen, det är inte jullov än!

Hundgodis.

I förmiddags gick Lasse promenad med Doris. Under tiden passade jag på att göra hundgodis (rostade blodpuddingstärningar) till henne. Blodpuddingen ska vara flera timmar i ugnen, vilket bidrar till en väldig lukt. Hua!

Några som fick dela den underbara lukten med mig idag var min kompis och hennes bebis (Doris bästa bebiskompis). Vi satt uppkrupna i soffan med tända ljus och fikade. Timmarna gick (som de brukar göra när man har trevligt) och rätt som det är kom Alva hem från skolan, för hon kände sig inte riktigt kry. Ont i halsen, snorig, ont i huvudet och lite illamående var symtomen.

Efter ytterligare en stund kom även Lasse och Adam hem. Lasse började packa ihop lite kläder eftersom Pa snart skulle hämta honom för vidare färd mot Finlandsbåtarna och en konferenskryssning.

Ikväll har vi ätit en god ugnspannkaka och vi längtar efter vår favorit man-låtsaspappa-hundpappa. Pepparkakshuset som vi tänkte göra fint ikväll får vänta tills i morgon så Alva får krya på sig lite.

Dagens måste: Kompisar.

Frisörbesök.

Imorse körde jag Lasse och Adam till skolan för jag behövde ha bilen under dagen. Doris åkte med, och när vi var hemma igen gick vi en promenad, i kylan, till hundängen. Jag lyckades tyvärr komma förbi precis när pensionärerna och deras hundar hade samlats i närheten av hundängen och då är det svårt att få Doris därifrån, för hon vill ju springa och lukta med sina kompisar. Det var bara för mig att sakta ner på takten och hasa med dem på promenad...

Sedan tog jag bilen till Vällingby för att lämna blod. Jag hoppas verkligen att bilirubinvärdet har sjunkit och blivit normalt.
När det var gjort gick jag in och ut i olika butiker på jakt efter julklappar. Det blev en hel del uträttat.

Slutligen bar det av till frisören som jag ville skulle göra underverk med mina krulliga slitna hårtestar. Att bara få gå och sätta sig i en frisörstol och låta frisören fixa och pilla med håret känns så underbart och lyxigt, när bristen på hår, gjort att jag inte haft något skäl att gå dit på länge. Jag tyckte jag såg ut som en tant när jag gick därifrån, frisören tyckte jag såg ut som Carolina Gynning... Vilket är värst??

På kvällen simmade Lasse, Adam spelade dataspel, Alva gjorde läxan och jag suktade efter resor på nätet...
Under tiden barnen och jag tittade på Bonde söker fru ringde en pratsugen Dossyster. Nästa vecka får jag lägga av luren så jag under inga som helst omständigheter blir störd...

Veterinär.

Igår kom barnen hit och de livade upp en inte alltför happy dag. Det blev liv och rörelse här hemma igen. De tyckte att det var så juligt här och undrade när min bror ska komma och baka pepparkakor med dem. En tämligen ny tradition då han kommer hit, gör egen pepparkaksdeg och sedan bakar egendesignade kakor (förra året grisar med snoppar. De var ju inte direkt dessa jag tog med till mormor!)

På eftermiddagen, när Lasse kommit hem från jobbet, åkte vi till "blipp" affären för att fylla upp ett kylskåp som, innan vi handlat, enbart innehöll luft.

Efter middagen åkte vi till veterinären med Doris som skulle vaccineras (mot en massa konstiga hundsjukdomar). Hon var jätteduktig både i väntrummet, trots att det var fullt av hundar i alla storlekar och intressanta katter i bur, när hon fick sin spruta och under den kroppsliga undersökningen.

Under tiden vi fikade på kvällen, med lussebullar och pepparkakor (som var köpta!), underhöll Shirley Clamp, Sonja Alden och Sanna Nielsen oss med fina julsånger på TV:n.

Minnen.

Den 1 december för två år sedan var en fredag. Barnen var hos sin pappa. Jag, Lasse och Filuren, som låg i min mage, gick till jobbet som vanligt.
Det var adventsfika i personalrummet på eftermiddagen och Idolfinal mellan Markus Fagervall och Erik Segerstedt på kvällen.
Men innan dess hade jag ett läkarbesök inbokat på vårdcentralen eftersom jag hade ont i magen och det berodde inte på Filuren.
Från vårdcentralen blev vi skickade till akuten. Där gjorde döden sitt inträde i vårt liv.

Det blev varken adventsfika eller någon Idolfinal...

Att säga att någon drog undan mattan är ett milt uttryck för vad vi gick igenom den dagen.
De flesta minnen jag har är ljusa, roliga, trevliga, sköna och bra.
Men minnena från den här dagen är mörka, sorgsna, onda och fruktansvärda. De river, klöser och hackar sönder min kropp en dag som denna.

Alva brukar säga att det ibland känns som om hon har en klump i halsen och att hon vill gå ut i skogen och slå hårt i en sten. Idag känner jag som hon gör ibland...